Hur utbildning till omvårdnadspersonal påverkar arbetet med inkontinenshjälpmedel på särskilt boende : En interventionsstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Urininkontinens betraktas som en folksjukdom i dagens Sverige. Högst procent drabbade är äldre som bor på särskilt boende. Alla med inkontinens har rätt till en utredning, behandling och om behov finns en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel. Studier visar emellertid att äldre idag oftast erbjuds enklare utredningar och behandlingar samt inkontinenshjälpmedel som inte är anpassade efter det individuella behovet. Felaktiga inkontinenshjälpmedel kan leda till lidande för personen. Till stor del uppfattas den felaktiga användningen bero på okunskap om urininkontinens. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av utbildning om hjälpmedel vid urininkontinens. Metod: En intervention bestående av två stycken föreläsningar om inkontinens och inkontinenshjälpmedel till all omvårdnadspersonal på en avdelning på ett särskilt boende. En avdelning på ett annat särskilt boende utgör kontrollavdelning och erhåller ingen utbildning. Bägge grupperna ska sedan göra en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel till de vårdtagare som bor på avdelningen och har inkontinens. Mätning före och efter den individuella utprovningen jämförs. Resultat: Resultatet visar att utbildning till omvårdnadspersonalen kan ge effekter som att inkontinensskydd med lägre absorptionsförmåga används, jämfört med kontrollavdelningen. Störst skillnad kunde utläsas hos interventionsavdelningen under nattetid.   Slutsats: Trots svagheter som ett litet urval kan studien i egenskap av pilotstudie, framvisa ett resultat som går att tolka positivt. Resultatet går att tolka som att utbildning till omvårdnadspersonal innan en individuell utprovning av inkontinenshjälpmedel bidrar till att en mer anpassad utprovning görs.