Masslivräddning, resurser och brister : En studie om Sveriges beredskap och handelsfartygens förmåga

Sammanfattning: Vid ett antal större fartygskatastrofer till havs de senare årtiondena har sjöräddningskapaciteten inte räckt till för att rädda alla eller ens en majoritet av de ombordvarande. Detta trots att stora insatser har gjorts för att förbättra livräddningsutrustningen ombord. Handelsfartyg som påträffar nödställda är skyldiga enligt lag att hjälpa till med räddningsarbetet. Denna studie belyser vilka resurser som finns i Sverige för att klara en större fartygsolycka till havs och i vilken utsträckning handelsflottan har möjlighet att hjälpa till. Studien har gjorts som en litteraturstudie som kompletterades med ett par intervjufrågor till rederier. Både handelsfartyg och Sjöfartsverkets specialiserade räddningsenheter har visat sig vara alldeles för dåligt utrustade eller för få för att klara att utföra sin uppgift vid dåliga väderförhållanden vilket ofta råder vid fartygskatastrofer. Mycket av ansvaret för att sätta nödställda i säkerhet efter en olycka hamnar istället på helikoptrar som flygs ut till olycksplatsen från land. En hel del tekniska problem har visat sig försvåra arbetet med evakuering via helikopter vid flera fartygskatastrofer då även dessa är känsliga för hårt väder. En utveckling av utrustning för handelsfartyg som effektivt och säkert kan användas vid dåliga väderförhållanden utan att behöva förflytta människor en och en mellan olika farkoster skulle behöva ske. Att enbart förlita sig på helikoptrar vid masslivräddning har visat sig vara alltför tidskrävande och sårbart.