Business Improvement Districts- Fallstudie avseende tillämpning, framgångsfaktorer och utveckling ur ett svenskt perspektiv
Sammanfattning: Business Improvement Districts, BID, är en internationellt etablerad platssamverkansmodell som möjliggör samverkan mellan offentlig och privat sektor inom vilket offentliga och privata aktörer, fastighetsägare och handel samverkar för utveckling och förvaltning av den fysiska miljön. Det första BID-projektet lanserades i Toronto, Kanada, under 1960-talet och modellen har sedan dess utvecklats och idag tillämpas modellen i flertalet länder runt om i världen. Internationellt är BID ofta reglerat genom lagstiftning där fastighetsägare och näringsidkare, på geografiskt avgränsade platser, är förpliktade att bidra genom ekonomiska avgifter och engagemang för att öka attraktivitet och trygghet. I Sverige finns det i dagsläget ingen lagstiftning avseende BID-inspirerad platssamverkan. Istället samarbetar den offentliga och privata sektorn genom frivilligt engagemang och åtagande för att skapa attraktiva och trygga platser. En kombination av kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod har tillsammans med en tolkande analys tillämpats för att besvara studiens forskningsfrågor. Studien påvisar demografiska och ekonomiska effekter som uppkommit till följd av BID-inspirerad platssamverkan i fem svenska kommuner. Vidare fastslås fyra generella framgångsfaktorer som anses väsentliga för ett lyckat projekt. Studien visar även att det ur ett svenskt perspektiv inte är relevant att ändra befintlig lagstiftning likt internationell implementering. Istället föreslås en nationell paraplyorganisation som tillhandahåller kunskap och erfarenheter kring BID-inspirerad platssamverkan.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)