Janus ala Cuba : Filmiska gestaltningar av den kubanska revolutionen

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker hur samma historiska händelse kan ha olika betydelser i film. Idag är människor mer benägna att se en film om en historisk händelse än att läsa en historiebok, och detta innebär att vi måste lära oss att förstå de konventioner som används för att placera historia på film. Historiefilmen kan sägas besitta en palimpsestisk historiskt medvetenhet där lager av fakta och myt smälter samman, hellre än att skiljas åt. Men för att en historisk händelse ska passa in i filmens tidsram måste den bearbetas och detta resulterar i att vissa människor, händelser och rörelser prioriteras, medan andra utesluts. Därför undersöker denna uppsats vad som lagts till / uteslutits och effekterna på sammanhanget och trovärdighet, hur filmen hävdar sin autenticitet, och hur upphovsmannen påverkar trovärdigheten. Analysresultaten av två filmer om den kubanska revolutionen, visar att beroende på vilken del av den historisk händelsen som skildras, skapar filmerna helt olika berättelser med olika budskap. Medan filmen Che-Argentinaren (2008) fungerar som en hyllning av gerillanledaren Che Guevara som Kubas frälsare, visar en vänsterideologi och uttrycker USA förakt, skildrar däremot den andra filmen The Lost City (2005) revolutionens baksida. Den visar en högerideologi, familjevärderingar och USA som frihetens och drömmarnas land. Båda filmerna använder sig av liknande stilistiska strategier för att uppnå illusionen av autenticitet, och filmernas upphovsmän påverkar filmernas trovärdighet i olika grad. Vad jag i uppsatsen till sist menar är att historiefilmen inte bör tas som sanning, utan har en viktig roll som intresseväckare, som förhoppningsvis leder till att åskådaren blir intresserad av att söka sig mer kunskap.