Robotsystem 15:s påverkan på den svenska ytstridstaktiken

Sammanfattning: Sveriges ytstridskrafter hade länge en förmåga att hävda sig mot fiendens stridskrafter ute till havs på 1950- och 60-talen. Nedrustningsprogrammet av försvaret på 1960-talet innebar att teknikutvecklingen bromsade upp och flottans större fartyg kryssare, fregatter och jagare skulle bytas ut till en lätt flotta med små snabba enheter. Detta resulterade i att flottans taktik anpassades till ett tillbakadraget uppträdande längs med kustbandet och inom skärgården. Svenska officerare bevittnade på när Sovjetunionen rustade upp och utvecklade nya vapen och fartyg med robotar av högsta kvalité i Östersjöområdet. Detta hot medförde att officerarna i flottan ville satsa på ett långräckviddigt vapen för att bli mer jämbördig mot fiendens styrka ute till havs. Resultatet blev en svenskutvecklad sjömålsrobot, Robotsystem 15 (RBS 15), som infördes i marinen i början av 1980-talet. RBS 15:s höga kvalité och förmåga medförde en satsning på utvecklingen av flera tekniska kringutrustningar som behövdes för att fulländat utföra en sjörobotstrid. Studiens syfte är att studera RBS 15:s införande i den svenska flottan och vilken påverkan detta hade på taktiken. Fallet RBS 15 prövas utifrån hypoteser grundade från teorier om hur tekniken påverkar taktiken. Tekniken påvisas påverka taktiken via de hypoteser som bestyrks i studien. Slutsatser från studien är att RBS 15 påverkade taktiken genom att den: möjliggjorde ett offensivt handlande, initierade utvecklingen av nya tekniska resurser och var den avgörande faktorn för att den marina organisationen medvetet ville utveckla ytstridstaktiken. Den nya förmågan innebar en markant skillnad i det svenska taktiska uppträdandet. Flottans ytstridskrafter tillämpade ett mer framskjutet uppträdande och kunde bestrida fiendens kontroll till sjöss.