Häxans förändring i svensk film : En undersökning om häxans karakterisering i svensk film under 1922–2015 ur ett genusperspektiv

Sammanfattning: Abstrakt Häxans förändring I svensk film är en undersökning av hur häxan har använts och förändrats under 1922–2015 ur ett genusperspektiv. För att genomföra studien har fyra svenska storfilmer analyserats genom Dr. Jens Eders filmanalytiska metod samt Yvonne Hirdmans genusteori om genuskontrakt. För att skapa kontext undersöks även filmernas mottagande i svensk press för att få en vidare insyn i samtidens attityd gentemot häxor. Undersökningen visar att häxan under seklets gång gått från att övervägande porträtteras som antagonister och på så vis lyfta icke önskvärda attribut hos kvinnor, till att användas som mer nyanserade protagonister. Över tid förändras även vilken typ av genussystem som häxan i filmerna befinner sig i, från att i de tidigare filmerna vara del av ett tvåkönssystem med stark isärhållning av manligt och kvinnligt, till att senare befinna sig inom ett enkönssystem där historiskt manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga. I filmerna där egenskaper fungerar inom ett enkönssystem ger magi häxan förutsättningar att nå högre social ställning. Föreställningar om häxor lever vidare under seklets gång i nya former där bland annat “zigenerskor” pekas ut som ett samhällsproblem i en av artiklarna. Under den senare delen av seklet sker även, i samband med den positivare framställningen av kvinnliga häxor, ett återtagande av termen häxa som identitet hos unga kvinnor i samhället. Resultatet visar hur filmerna från den senare delen av seklet, genom häxan, speglar normer av ett enkönssystem. Återgåendet till enkönssystemet inom vissa delar av samhället, som arbetsmarknaden, menar Hirdman vittnar om en genuskonflikt. Således visar denna undersökning att det inte endast är inom arbetsmarknaden som enkönssystemet återkommit, utan arketyper som häxan belyser detta system även inom svensk film.