Vitamin A som orsak till gomspalt hos hund

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Sammanfattning: Vitamin A och dess derivat har en avgörande funktion i kroppen, både hos dräktiga tikar och hos övriga hundar genom att påverka synförmåga och tillväxt av epitel samt andra viktiga cellulära mekanismer. För att fosterutvecklingen ska fungera normalt behöver moderdjuret få i sig tillräcklig mängd vitamin A via kosten. För höga mängder kan däremot ha en skadande effekt och leda till missbildningar hos fostret. En av de vanligaste missbildningarna orsakade av ett överintag av vitamin A är gomspalt. Syftet med den här litteraturstudien är att beskriva hur den normala utvecklingen av gommen går till och genom vilka mekanismer ett överintag av vitamin A hos moderdjuret kan bidra till uppkomst av gomspalt hos fostret. Utvecklingen av gommen börjar med ett intramaxillärt område som uppkommer genom sammanfogning av tre olika vulster, två från överkäken (maxillarvulsterna) och en från näsområdet (nasofrontala vulsten). Det intramaxillära området består av tre delar varav den ena utgör den primära gommen. Den sekundära gommen bildas när två utbuktningar från maxillarvulsterna (gomutskott) sammanfogas ovanför tungan. Den färdigutvecklade gommen består av en hård och en mjuk del. Gomspalt hos valpfoster kan uppkomma av ett flertal orsaker. De brachycefala raserna drabbas oftare av missbildningen på grund av munhålans anatomi hos dessa raser. Vid intag av höga mängder vitamin A kan vitaminet genom ett flertal mekanismer störa bildningen av gommen och på så sätt ge upphov till spaltbildning. Vitamin A och framförallt dess derivat retinoinsyra kan genom att binda till receptorer på specifika platser i gensegment förändra signaleringsmekanismer och därigenom bidra till en minskad proliferation och differentiering samt ett förändrat genuttryck. Beståndsdelarna som bygger upp gommen blir då på ett eller annat sätt förändrade. Förändringen bidrar till en ofullständig sammanfogning av de olika delarna och det bildas en spalt mellan dem. Syndromet delas in i primär och sekundär gomspalt beroende på när i bildningsprocessen felet uppkommer. Gomspalt förekommer ibland tillsammans med spaltbildningar i överläppen. Läppspalten (primär gomspalt) är antingen ofullständig eller fullständig beroende på hur långt den sträcker sig och den kan även omfatta överkäken. Ofullständig sammanfogning av maxillarvulsterna och de mediala vulsterna från luktgroparna utgör orsaken till läppspalten. Vitamin A och dess förmåga att ge upphov till gomspalt hos foster vid överintag hos modern har framförallt studerats på råtta och mus. För att förstå mekanismen ytterligare är det önskvärt att fler studier genomförs på hund, även om den embryonala utvecklingen ser liknande ut hos alla däggdjur.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)