Konkurrensklausuler i anställningsavtal och transparensen på området : En intresseavvägning mellan arbetstagares rätt att fritt disponera sin arbetskraft och företagets rätt att skydda sina företagshemligheter

Sammanfattning: Begreppet konkurrensklausul används för att beskriva en klausul som hindrar arbetstagaren från att bedriva konkurrerande verksamhet. I denna uppsats kommer konkurrensklausuler i anställningsavtal att behandlas, dessa klausuler är ämnade att begränsa en arbetstagare från att konkurrera med den tidigare arbetsgivaren genom att direkt alternativt indirekt bedriva konkurrerande verksamhet eller ta anställning hos ett konkurrerande företag. I samband med konkurrensklausuler aktualiseras följaktligen såväl arbetsrätt som avtalsrätt. Då avtalsfrihet råder är dessa klausuler tillåtna ur ett avtalsrättsligt perspektiv. Huruvida de sedermera anses som skäliga beror på innehållet och de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall vilka måste beaktas vid en eventuell domstolsprövning. Det finns endast två lagrum i dagsläget som reglerar oskäligheten rörande konkurrensklausuler, 36 samt 38 §§ AvtL. År 1969 träffade dock Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) samt Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF), Sveriges Arbetsledarförbund (SALF) och Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) en överenskommelse, vilken har legat till grund för domstolarnas bedömning av om innehållet i en konkurrensklausul skall anses vara skäligt eller ej. Överenskommelsen har således legat till grund för den praxis som finns på området och den har dessutom getts så pass stort inflytande att den har tillämpats av domstol vid bedömningar av konkurrensklausuler för parter som själva inte ingått överenskommelsen. Överenskommelsen reglerar och fastställer tidsramar, ersättning för konkurrensklausuler och omständigheter som lagrummen inte berör. Numera har överenskommelsen sagts upp och ersatts av ett nytt avtal som trädde i kraft den 1 december 2015, då det ännu inte skett några avgöranden med grund i det nya avtalet är det svårt att tolka avtalets framtida innebörd. Slutligen kan sägas att konkurrensklausuler är en negativ avtalsförpliktelse där arbetstagaren åtar sig att inte bedriva konkurrerande verksamhet i framtiden. En konkurrensklausul hämmar alltid arbetstagarens frihet att fritt kunna disponera sin arbetskraft. Frågan är ifall klausulerna hämmar arbetstagaren i för stor omfattning eller om de är skäliga och krävs för att företagen skall kunna skydda sina företagshemligheter samt kundkrets? Vems intressen väger tyngst i slutändan och är området kring konkurrensklausuler i anställningsavtal tillräckligt transparent?