Barns självständiga mobilitet i staden : vägen till skolan

Sammanfattning: I dag har barn en begränsad rörelsefrihet i staden. Antalet barn som reser självständigt till skolan minskar och samtidigt ökar barns stillasittande. Arbetet syftar till att beskriva hur den fysiska miljön, påverkar barns självständiga mobilitet och hur den kan främjas. När barn rör sig självständigt, görs det oftast genom aktiv transport (gång, cykel eller liknande). Aktiv transport är ett effektivt sätt att öka energiförbrukningen bland barn. Det bidrar dessutom till en rad olika hälsofördelar. Barn som rör sig självständigt utvecklar en god lokalkännedom och ökat självförtroende samt upplever en större samhörighet med sin omgivning. Barn, precis som vuxna reser på olika sätt. Instrumentell mobilitet är nödvändig och sker mellan målpunkter. Upplevelsebaserad mobilitet är valfri och sker om lust finns. Social mobilitet sker oftast till följd av instrumentell eller upplevelsebaserad mobilitet. Denna kategorisering har gjorts av Tanja Joelsson (2017) [online] universitetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier på Uppsala Universitet. Instrumentell mobilitet sker oavsett hur den fysiska miljön ser ut. Upplevelsebaserad och social mobilitet främjas däremot av en god fysisk miljö. Barn i dagens städer har en begränsad rörelseradie. Ju äldre barn blir, desto större blir deras radie om den inte inkräktas på av biltrafik. Biltrafik innebär starka barriärer för barn och förhindrar deras framkomlighet. Barn är inte förrän i tonåren, tillräckligt mogna att kunna behärska riskfulla trafiksituationer. Därför krävs det att trafikmiljön anpassas efter barnens förmågor för att barn och biltrafikanter ska kunna samsas om utrymmet. I en skola i Göteborg har barn redovisat sina uppfattningar och tankar kring sin väg till skolan. (Denna fördjupande studie, med barns egna perspektiv i ett verkligt exempel, kompletterar en litteraturstudie av forskning om barns rörelser i staden.) Barnen beskriver olika miljöer de passerar längs vägen och hur de upplever trafiken. Alla barn som deltog i studien till det här arbetet, reser självständigt till skolan och en klar majoritet tar sig till skolan genom aktiv transport. Detta strider mot tidigare undersökningar som visat att allt färre reser självständigt. Detta skulle kunna vara en effekt av nyligen utförda trafikregleringar, som gjort skolvägar lite mindre farliga och föräldrar mindre oroliga. Det tas inte upp i detta arbete, men skulle vara intressant för fortsatt fördjupad forskning om barns rörelse i staden.