Utökad förfällning vid Henriksdals reningsverk

Sammanfattning: Henriksdals reningsverk ägs av Stockholm Vatten och är ett av Europas störstaavloppsreningsverk som är helt beläget under marken. Grundläggande för att den biologiska reningsprocessen skall fungera är att en stor mängdmikroorganismer eller slam hålls kvar i de biologiska bassängerna. Detta sker idag genom attslammet får sjunka i eftersedimenteringsbassänger varifrån det cirkuleras tillbaka tillbiobassängerna. Periodvis, när flödena in till verket är höga, räcker inte kapactiteten i det biologiskareningssteget till. Vid sådana tillfällen finns idag två drifttekniska möjligheter:- Försedimenterat avloppsvatten leds förbi det biologiska reningssteget till sandfilter.- Försedimenterat avloppsvatten förbileds både det biologiska reningssteget ochsandfilter, d.v.s. bräddas till utloppet. Konsekvensen av förbiledning och bräddning är att utsläppshalterna av föroreningar ökar ivattnet som släpps ut. I det fall då vattnet endast leds förbi det biologiska steget, ökarbelastningen på sandfiltren samt risken för igensättning. För att lösa dessa problem på längre sikt kommer en stor ombyggnation ske där ny teknikska sättas in i det biologiska reningssteget. Under ombyggnaden kommer kapaciteten förden biologiska reningen att minska eftersom delar av den biologiska reningen måste tas urdrift när den nya tekniken installeras. Detta leder till att förbiledning och bräddning blir ännustörre under ombyggnaden. På grund av detta finns det ett intresse att öka reningen av förbigående och bräddat vattengenom att utöka den befintliga förfällningen med andra typer av fällningskemikalier. Uppgiften var därför att undersöka och jämföra två fällningskemikalier i stor skala genom atttillsätta dem, var för sig, direkt till försedimenteringen. Kemikalierna som testades varjärn(III)klorid (PIX-111) och polyaluminiumklorid (PAX-21). Först gjordes flockningstester ilabbskala för att bestämma hur stor dos som skulle doseras vid de storskaliga försöken. Resultaten från labbförsöken visade att en bra dos för PIX var 0,12 ml PIX/l vatten och att enbra dos för PAX var 0,10 ml PAX/l vatten.Resultaten från det storskaliga försöket med PAX visade en hög reduktion av turbiditet ochSS halt. Både reduktion av turbiditet och reduktion av SS låg mellan 50-75%.Resultaten från det storskaliga försöket med PIX visade inte en lika stor reduktion som PAX.Reduktionen av turbiditet låg runt 20 % vid de flesta proverna, med ett maxvärde på 36,8%.Reduktionen av fosfat var desto tydligare och låg mellan 70-80%. Under projektets gång vardet endast PAX som testades under högflöden på grund av uteblivet regn. Detta medför attingen rättvis jämförelse kan göras mellan kemikalierna innan PIX också testats vid högflöden.