Straffbart att inte hjälpa?! Perspektiv på den svenska debatten om en civilkuragelag

Sammanfattning: Som ett av få länder i vår närhet har Sverige valt att inte införa någon allmän lagstadgad plikt att hjälpa nödställd när detta kan göras utan risk för den egna hälsan. Syftet med förevarande uppsats har främst varit att utifrån olika rättsliga perspektiv belysa de avvägningar som aktualiserats i den svenska debatten om ett eventuellt införande av en civilkuragelag och också att försöka förklara varför en sådan inte införts. Nuvarande rättsläge mest sammanhörande med uppsatsens tema har klargjorts med hjälp av en rättsdogmatisk metod. En civilkuragelag kan ses som en utvidgning av den idag något oklara, och framförallt genom doktrin och praxis utformade, garantläran. Vad gäller den svenska debatten om en civilkuragelag har denna systematiserats och analyserats med hjälp av de rättsliga perspektiven rättspositivism respektive naturrätt. Utifrån ett rättspositivistiskt perspektiv talar fler skäl mot än för en civilkuragelag och de vanligast förekommande argumenten är sammanhörande med nytto- och effektivitetsresonemang. Enligt ett naturrättsligt synsätt är det betydligt enklare att argumentera för en civilkuragelag och det oftast återkommande argumentet är att lagstiftningen ska överensstämma med det allmänna rättsmedvetandet. Det, framförallt genom den s.k. Uppsalaskolan, starka rättspositivistiska inflytandet i Sverige är enligt uppsatsen en viktig förklaring till varför det fortfarande inte finns en straffbelagd allmän skyldighet att hjälpa nödställd i vårt land. Författaren har kommit till slutsatsen att argumenten för ett införande av en civilkuragelag är av sådan tyngd att detta bör göras i svensk rätt.