Modal betydelse i älvdalska. En studie av de älvdalska modalverben bella, dugå och kunna

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för svenska språket

Sammanfattning: I denna uppsats studeras de modala betydelserna hos de älvdalska verben bella, dugå och kunna. Syftet är att utröna vilka modala betydelser som förekommer i samband med dessa tre verb. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av van der Auwera & Plungian (1998) som tillhandahåller en något avvikande syn på modalitet än den gängse i forskningslitteraturen. van der Auwera & Plungian utgår från att modalitet konstitueras av olika modalitetstyper som kan placeras in i ett paradigm bestående av möjlighet och nödvändighet. Studien utförs genom att belägg på bella, dugå och kunna först excerperas ur tre längre skönlitterära texter för att sedan analyseras utifrån omgivande kontext. Resultatet visar att bella, dugå och kunna i relativt stor utsträckning uttrycker de modala betydelser som kan skönjas i ordboksdefinitioner av verben. Bella ger normalt uttryck för modalitetstyperna aktant-extern möjlighet, deontisk möjlighet och deontisk nödvändighet; dugå ger normalt uttryck för modalitetstypen fysisk aktant-intern möjlighet och kunna ger normalt uttryck för modalitetstyperna intellektuell aktant-intern möjlighet och epistemisk möjlighet. En viss betydelseöverlappning mellan verben föreligger dock också. Det är framför allt kunna som förekommer med modalitetstyper som vanligen brukar förekomma med antingen bella eller dugå.Uppsatsen avslutas med en utvärdering av hur väl van der Auwera & Plungians syn på modalitet motsvarar de älvdalska modalitetsförhållandena som framträder i studien.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)