Hur sjuksköterskan bedömer, åtgärdar och följer upp nutritionsstatus hos äldre i särskilt och ordinärt boende

Sammanfattning: Bakgrund: Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är omvårdnaden för nutrition till äldre i särskilt eller ordinärt boende. Flera studier visar att det råder risk för undernäring bland äldre vilket bland annat orsakas av bristande födointag, sämre munstatus, flertal mediciner. För att utreda nutritionstatus hos de äldre kan sjuksköterskan eller annan hälso- och sjukvårdspersonal använda ett bedömningsinstrument. För att de äldre ska bibehålla god nutritionsstatus bör bland annat ett välfungerande samarbete mellan olika professioner finnas. Syfte: Var att undersöka hur sjuksköterskan bedömer, åtgärdar och följer upp nutritionsstatus hos äldre i särskilt och ordinärt boende. Metod: Studien är en tvärsnittsstudie som redovisas med beskrivande statisstik. Populationen var sjuksköterskor som arbetade mot särskilt och ordinärt boend. Enkäter lämnades ut till 112 sjuksköterskor varav 65 besvarades.   Resultat: Studien visade att få av respondenterna var specialist mot distrikt eller äldresköterska. Det förekom bristfälligt utbildning inom nutrition, och en stor andel av sjuksköterskorna beskrev att chefen inte arbetar tillräckligt avseende nutritionsfrågor. Bedömningsinstumentet MNA användes i de flesta fall. Det saknades rutiner för överrapportering av risken för undernäring. Samarbete mellan sjuksköteskorna i studien och dietist ansågs vara litet. Slutsats: Det finns ett behov av att hälso- och sjukvårdspersonal erbjuds utbildning i ämnet nutrition. Det framkommer att det finns ett behov av mer stöd ifrån organisationen vad gäller bland annat rutiner för överrapportering mellan olika vårdinstanser vid risk för undernäring. För att behålla god nutritionstatus hos de äldre är det viktigt med ett gott samarbete mellan de olika professionerna.