Gigarbete, arbetsskydd och arbetstagarpresumtionen i COM(2021)762

Sammanfattning: Gigekonomins snabba framfart har lett till oklarheter kring tillämpandet av arbetsskyddet för gigarbetare. Uppsatsens övergripande syfte är att analysera gigarbetares möjlighet till arbetsskydd enligt svensk lag utifrån arbetstagarbegreppets omfattning. I EU-direktivet COM(2021) 762 art. 4 föreslås en presumtion för att personer vilka utför plattformsarbete, och utsätts för kontroll av plattformen, ska presumeras vara arbetstagare och därmed tillgodoses med det skydd vilket följer av att vara arbetstagare. I uppsatsen analyseras de materiella konsekvenserna för den svenska arbetsrätten av en sådan presumtion. Arbetstagarbegreppet får i Sverige sitt innehåll från tolkande domstolsavgöranden. Jag undersöker gigarbetares möjlighet att innefattas i arbetstagarbegreppet genom praxis och de faktiska omständigheterna rörande plattformarnas kontroll över typiskt gigarbete. Eftersom principerna som utvecklats i praxis värderar omständigheter vilka inte är typiska för gigarbetare finner jag att möjligheten är liten och att det därför inte kan antas att gigarbetare kommer inkluderas i det svenska arbetstagarbegreppet. Gigarbetare är därmed ansedda att vara egenföretagare. Uppsatsen analyserar huruvida gigarbetare i egenskap av egenanställda har en möjlighet att ingå kollektivavtal. Gränsdragningen mellan rätten att ingå kollektivavtal och tillämpningsområdet för konkurrenslagar cirkulerar kring juridiska begrepp. Uppsatsen konstaterar att det svenska begreppet för undantag från tillämpningsområdet för konkurrenslagen är vidare än det EU-rättsliga. Jag anser att det inte kan uteslutas att gigarbetare har rätten att ingå kollektivavtal, men omständigheter rörande organiseringen av arbete skapar praktiska problem att ingå och organisera för avtalen. Genom arbetstagarpresumtionen som föreslås i COM(2021) 762 kommer utgångspunkten för gigarbetare förändras och svenska arbetsskyddslagar kommer att bli tillämpliga. Detta leder till en ny definition av relationen mellan plattform och plattformsarbetare och nya skyldigheter för plattformar i och med att de anses vara arbetsgivare.