Vilket system skall Sverige anskaffa som luftvärnsrobotdemonstrator år 2010?

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att utifrån ett demonstratorperspektiv föreslå vilken typ av lvrobotsystem som skall vara lvrobotdemonstrator 2010. Metoden som används är att beskriva olika myndigheters uppfattning om demonstrator, den hotbild från luftmål som är aktuell 2010-2020, de aktuella svenska lvrobotsystemen och de uppgifter som FM anser att dessa skall lösa samt teknikutveckling för lvrobotar. En analys av underlaget ger mer konkreta syften och nivåer på demonstratorer, en jämförelse mellan hot och lvrobotsystemens förmåga visar vilka förmågor lvrobotsystemen saknar, slutsatser av lvförbandens uppgifter och teknikutveckling redovisas. Med stöd ur hela underlaget diskuteras sedan vad som skall demonstreras och hur detta skall demonstreras. Avslutningsvis identifieras två system som kan möta kraven på demonstratorn och ett av systemen väljs. Resultatet är att demonstratorn skall kunna bekämpa attackflyg på ca 100 km avstånd, kunna bekämpa kryssningsrobotar med en anfallshastighet på M3-4 från hög höjd och till 2020 kunna bekämpa taktiska ballistiska robotar. Detta kräver ett lvrobotsystem med lång räckvidd. Demonstratorn bör vara ett inköpt befintligt system för att få ett så komplett system som möjligt. Behovet av konkreta demonstratorer under perioden, pga. införandet av RMA konceptet, är större än behovet av teknikutveckling på lvrobotar med lång räckvidd. För att förenkla användandet av begreppet demonstrator föreslås att endast nya system omfattas av begreppet och att demonstratorer som anskaffas i syfte att utveckla förband och som genomförs med befintlig materiel benämns försöksmateriel eller utbildningsmateriel. Lvroboten Aster-30 har valts som exempel på lämpligt försöks- och utbildningssystem. Främsta motivet är förmågan mot attackflyg och kryssningsrobotar.