Särskilda ungdomsanställningar från ett svenskt och ett EU-­rättsligt perspektiv - En kritisk analys av förslaget om utbildningsanställning i SOU 2012:80

Sammanfattning: Ungdomar befinner sig i en utsatt position på den europeiska arbetsmarknaden. De saknar av naturliga skäl ofta den kompetens och arbetslivserfarenhet som efterfrågas av arbetsgivaren, samtidigt som ungdomars anställningar – när de väl erhåller en – tenderar att vara mer otrygga än vad som är fallet för andra kategorier av arbetstagare. Finanskrisen år 2008 har i flera avseenden inneburit en förvärring av situationen för Europas ungdomar. Ungdomsarbetslösheten har till följd av krisen ökat markant i praktiskt taget samtliga medlemsstater och utgör idag ett mer eller mindre akut samhällsproblem runtom i Europa, så även i Sverige. Till följd av krisen och dess effekter för ungdomar har EU, inom ramen för det sysselsättnings- och ungdomspolitiska samarbetet, tagit fram en rad policydokument med inriktning på ungdomar och ungdomsarbetslöshet. EU har också på ett tydligare och ett mer markant sätt än tidigare uppmanat medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen bland Europas ungdomar. Så har också skett. Runtom i Europa vidtas idag allt fler och allt mer omfattande nationella åtgärder i syfte att förbättra ungdomars sysselsättningsutsikter, inte sällan i form av arbetsrättsliga reformer. För Sveriges del presenterades under hösten år 2012 ett förslag om att införa en ny form av tidsbegränsad anställning – utbildningsanställning – i lagen om anställningsskydd. Den nya tidsbegränsade anställningen ska enligt förslaget underlätta för ungdomar att erhålla ett första arbete och stimulera arbetsgivare att anställa yngre arbetskraft. En utbildningsanställning ska följaktligen endast kunna erbjudas arbetstagare under 23 år och arbetsgivaren ska enligt den föreslagna lagstiftningen, utan angivande av skäl, kunna avbryta anställningen såväl i förtid som vid anställningstidens utgång. En förutsättning för att en utbildningsanställning ska vara tillåten är dock att utbildning enligt en gällande utbildningsplan pågår under hela anställningstiden. Ett första syfte med föreliggande uppsats är att analysera förslaget om utbildningsanställning mot bakgrund av gällande EU-rätt och svensk rätt. Jag har funnit att den föreslagna lagstiftningen är problematisk i flera avseenden. Förslaget om utbildningsanställning är enligt min bedömning oförenligt med visstidsdirektivet, eftersom den föreslagna regleringen inte innehåller effektiva regler till skydd mot missbruk genom tillämpning av upprepade utbildningsanställningar. Vidare är det enligt min mening ytterst tveksamt huruvida regleringen är förenlig med förbudet mot åldersdiskriminering i arbetslivsdirektivet och regleringen kring befogad särbehandling på grund av ålder i art. 6 i samma direktiv. Slutligen innebär den föreslagna lagstiftningen ett enligt min mening allt för stort avsteg från den svenska kollektivavtalsmodellen, eftersom regleringen riskerar att dels undantränga existerande kollektivavtalsreglering avseende 4 ungdomsanställningar, dels minska arbetsgivarens incitament att sluta kollektivavtal i aktuellt avseende. Ett andra syfte med uppsatsen är att analysera förslaget om utbildningsanställning från ett mer övergripande perspektiv. Genom att placera förslaget om utbildningsanställning i en bredare, europeisk kontext har jag i det aktuella avseendet funnit att särskilda tidsbegränsade ungdomsanställningar utgör en olämplig arbetsrättslig åtgärd i syfte att förbättra ungdomars etableringsmöjligheter på arbetsmarknaden. I medlemsstater där det föreligger betydande skillnader i anställningsskydd mellan tidsbegränsade anställningar och tillsvidareanställningar, och där segmenterade arbetsmarknader utgör ett problem, riskerar en ökad användning av tidsbegränsade anställningar bland ungdomar att leda till inlåsningseffekter för unga arbetstagare med en fortsatt hög ungdomsarbetslöshet som följd.