Stöd för pedagoger : när ett barn i förskolan mister en anhörig.

Sammanfattning: Många pedagoger som arbetar i förskolan kommer någon gång att möta barn som mister en nära anhörig.  Syftet med denna studie är att undersöka om pedagoger upplever att det finns ett stöd att få i arbete med barn i sorg samt hur pedagoger i förskolan hanterar situationer i samband med dödsfall av en nära anhörig. Studiens frågeställningar berör pedagogernas syn på sitt agerande i ett arbete med barn sorg, barns vardag på förskolan när en nära anhörig avlider enligt de deltagande pedagogerna i studien samt relationer mellan kollegorna som deltagit i studien.   Utifrån förutsättningarna i förskolans uppdrag, förskolechefens ansvar samt det som står i Arbetsmiljöverkets § 5 och § 7 gällande krishanteringsplaner undersöks våra frågor genom en enkätundersökning i två svenska kommuner. Dessa kommer för anonymitetens skull vidare att skrivas som kommun 1 och kommun 2. I kommun 1 ingår sex olika förskolor. I kommun 2 ingår fyra olika förskolor. Enkätundersökningen kompletteras med intervjuer som sker i båda kommunerna. De pedagoger som deltar i studien anser sig veta vem de ska kontakta om det inträffar en sorgsituation på förskolan. På de förskolor där studien äger rum, säger både förskolechefer och pedagoger att det finns en krishanteringsplan. Dessa krishanteringsplaner uppdateras enligt förskolechefer och pedagoger en gång per år. När en anhörig till ett barn i förskolan avlider är barn ofta neutrala i sådana situationer, detta då barn lever här och nu. Barn kan bli mer ledsna ibland när själva situationen eller den anhörige förs på tal, men i övrigt leker de och kan visa glädje. När det gäller ansvaret för barn som är i sorg, samt ansvaret för de pedagoger som arbetar med barn i sorg varierar svaren beroende på informantens yrkesroll. Förskolechefen menar att i denna yrkesroll ligger det pedagogiska och övergripande ansvaret medan pedagoger anser att de har ansvaret för barnen och förskolechefen för pedagogerna och verksamheten som helhet.