Finns konverb i svenska? : En korpusstudie av s-participen

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Institutionen för lingvistik

Sammanfattning: Syftet med studien är att analysera frekvensen av den svenska s-participen i skönlitteraturgenren och att jämföra dess användningar med en lista på kriterier för ”konverbskap”. Definitionen av konverb är baserad på källor som Haspelmath 1995 och Nedjalkov 1990. S-participen studeras för att undersöka hur den har använts de senaste 180 åren, och skönlitteraturgenren valdes då den förväntas ha många s-participer. Eftersom konverb är vanligare i skriftspråk, eller åtminstone används mer varierat där, studeras inte talspråket. En korpusstudie har gjorts som täcker in fem subkorpora av Språkbankens Korp. Resultet filtrerades med hjälp av konverbkriterierna. Efter filtreringen räknades andelen s-participer ut för varje subkorpora och utifrån det drogs slutsatser. Resultatet visar att s-participen tycks ha varit mer vanlig i äldre litteratur, men andelen är ungefär densamma i ”Strindberg”, som täcker åren 1869-1912 och ”Bonnierromaner 1980-81”. Resultaten slogs ihop så att ”Strindberg” hamnade i den äldre tidsperioden och de tre efterkommande subkorpora i den yngre. För övrigt var skillnaden mellan de båda tidsperiodernas antal av s-participen statistiskt signifikant, men antalet funna s-participer behöver inte tyda på en historisk nedgång.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)