Anhörigersättning vid psykisk chock - en kritisk granskning av rättsläget

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Heidi Sundgren; [2000]

Nyckelord: Skadeståndsrätt; Law and Political Science;

Sammanfattning: Den domarskapande rätten, ett uttryck som kanske inte ligger lika väl i munnen på den svenska juristen som på hans kontinentala kolleger, är dock dominerande på anhörigersättningsområdet. Det finns ingen direkt lagstiftning, i svensk rätt, som reglerar just att ersättning skall utgå till någon som har drabbats av psykisk chock i samband med anhörigs våldsdöd, dvs ersättning till annan än den direkta skadelidnanden. Närmast skulle 5 kapitlet 1 § SkL ligga, där skadestånd för bla sveda och värk utgår till den som har tillfogats personskada. Det framgår dock inte direkt av ordalydelsen att detta gäller även vid psykisk chock samt för annan än den som direkt har drabbats av en personskada. Förslag har lagts fram beträffande ändring samt komplettering av SkL. Det är över 5 år sedan det lades fram och det har än i dag, 2000, inte hänt någonting på lagstiftningsområdet. Praxis är således avgörande. Ersättningsfrågan är långt ifrån problemfri. Begrepp som ex närstående och adekvat kausalitet är vaga och tolkningsbara. Det finns vidare en hel del faktorer som sätter käpp i hjulet för att ersättning skall utgå, tex oväntade, atypiska samt avlägsna skadeverkningar. I en del fall saknar domarna en direkt motivering till varför tex en viss ersättningsumma har dömts ut. I andra fall betonar domstolen att ersättning som har utdömts endast skall gälla i vissa specialfall och således inte generellt. På så sätt begränsas verkligen insynen när ersättning skall utgå eller ej och rättsläget blir således "&semicluddigt"&semic och vagt. Begreppet personskada har inte definierats i SkL. I lagens förarbeten har dock sagts att till personskada skall såväl kroppsliga som psykiska defekttillstånd räknas. För att psykiska besvär skall anses räknas som personskada krävs dock, som huvudregel , att de är medicinskt påvisbara. Sjukskrivning kan vara en faktor men är inte nödvändig. Ersättning för den sorg och saknad som någon kan uppleva i samband med att anhörig har avlidit av en skadeståndsgrundande handling utgår inte enligt svensk rätt. Däremot finns denna ersättningspost bla i Frankrike och England . Rättspraxis har utvecklats radikalt under de senaste tre decennierna. På 1970-talet utdömdes för första gången i svensk rätt ersättning till någon som förlorat en närstående pga en skade- ståndsgrundande handling. Den ersättningsberättigade hade dock själv blivit utsatt för en allvarlig fysisk skada och det var således oklart om ersättning skulle ha utgått om han rent fysiskt skulle ha varit oskadd. Trots att domstolarna ,ännu på 1970/80-talen, hade en relativt restriktiv inställning till ersättning för psykisk skada utdömdes vid ett flertal tillfällen ersättning vid åsynen av närstående som hade dödats. Det skulle dock dröja ända till 1993 innan ersättning utgick till någon som underrättats om en närståendes död. NJA 1993 s 41 I och II är ett av de mest uppmärksammade fallen inom anhörigersättningen. Inte bara för att HD för första gången utdömde ersättning vid underrättelse utan också för att ersättningsbeloppet 25 000 fastslogs. Trots att det är 7 år sedan domen föll är fortfarande HD fast besluten om att 25 000 kronor skall vara standardbeloppet för anhörigersättning under den akuta sjukdomstiden. Underdomstolarna har dock frångått denna praxis utan närmare motivering. Vem skall räknas som närstående? Med anledning av ändrade familjeförhållanden, ( ex styvbarn samt registrerat partnerskap) samt boendeformer ( samboförhållanden) anses fler falla inom anhörighetskretsen i dag än för 30 år sedan. Makar, barn, föräldrar samt samboende syskon faller otvivelaktigt in i kretsen. Fortfarande är det dock oklart om tex mor/farföräldrar, syskon som inte bor tillsammans samt släkt på längre håll, tex kusiner faller inom närståendekretsen. HD har i ett alldelses färskt avgörande , från i år, uttalat att tyngdpunkten skall läggas på parternas relation och inte enbart på hur nära släkt de är. Diskoteksbranden i Göteborg, Orreforsmordet, Sätramordet och Klippanmordet är bara ett fåtal mål som under den senaste femårsperioden har uppmärksammats av media. Mardrömmen är inte över för de anhöriga efter dödsbeskedet. Anhöriga hängs ut i media och måste därefter genomgå en tuff och påfrestande rättegång. Inte ens efter att rättegången är slut får de anhöriga sörja i lugn och ro. I många fall uppkommer tvist med försäkringsbolagen som vägrar betala ut det belopp som domstolen bestämt. Naturligtvis har det skett en hel del framsteg inom anhörigersättningsfrågan men än finns det alltför många oklara frågor kvar. Kanske kan en tydlig och uttömmande lagreglering på området vara lösningen på problemet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)