Vem stoppar våldet? : En tematisk analys av kommuners arbete mot våld i nära relationer

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Centrum för socialt arbete - CESAR; Uppsala universitet/Centrum för socialt arbete - CESAR

Sammanfattning: Enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kap § 11 hör det till socialnämndens uppgifter att se till att de som utsätts för brott och deras närstående får stöd och hjälp, behoven hos kvinnor som utsätts för våld av närstående ska särskilt beaktas. Socialtjänsten är vidare skyldig att bedriva intern och extern samverkan i arbetet mot våld i nära relationer. Emellertid saknas det i dagsläget en övergripande bild av kommunernas arbete mot våld i nära relationer. Denna studie undersöker hur ett urval av svenska kommuner organiserar arbetet mot våld i nära relationer med fokus på mönster gällande samverkan och ansvarsfördelning. Analysen baseras dels på en kategorisering av de styrdokument vilka tillgängliggjorts av de aktuella kommunerna och dels på en kvalitativ, tematisk dokumentanalys av kommunövergripande styrdokument. Studien har en hermeneutisk och abduktiv ansats vilket innebär en pendelrörelse mellan tema och helhet samt mellan teori och det empiriska materialet. Vidare har de teoretiska begreppen systemnivåer, energier och kalibrering från det systemteoretiska perspektivet samt samverkansdynamik och principiellt engagemang från det governanceteoretiska perspektivet använts vid analysen av empirin. Studiens resultat visar att kommunerna organiserar arbetet på olika nivåer: regional- och kommungemensam-, kommunövergripande- och organisationsspecifik nivå. Resultatet visar också att nationella dokument användes vid organiseringen. Resultatet tolkas som att organisationen skiljer sig mellan kommunerna, gällande såväl omfattning som innehåll och anpassningen till de lokala förutsättningarna. Resultatet visar också att kommunerna är i processen att etablera komplicerade samverkansstrukturer med såväl interna som externa aktörer, såsom polis, sjukvården, skolan, den privata sektorn, frivilligsektorn och civilsamhället. Emellertid har kommunerna kommit olika långt i arbetet kring en gemensam ansvarsfördelning och samsyn bland dessa aktörer. Avslutningsvis krävs mer forskning på ämnet för att säkrare slutsatser ska kunna dras. Studien väcker också frågor om det preventiva arbetets utbredning och effektivitet samt kommunernas uppfattning om behoven av kunskapsutveckling. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)