Att studera översättning av högtidstal med hjälp av prosodisk analys av framförandet. Exemplet Maria Vargas Llosas Nobelföreläsning

Sammanfattning: I föreliggande uppsats försöker jag bevisa relevansen av en prosodisk analys av ett högtidstal inför översättningen av detsamma. Hypotesen är att en prosodisk analys av talet kan avslöja implicit innehåll och tydliggöra strukturen i syntaktiskt krångliga meningar i källtexten och att det muntliga framförandet således kan användas som ett slags ”facit” till översättningen. Uppsatsens underlagsmaterial, Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning, analyseras både i egenskap av text och av tal. Då det redan finns en publicerad översättning av talet, gjord av Peter Landelius, granskas även denna i syfte att försöka spåra eventuella fel och/eller subjektiva tolkningar, men också för att förstå Landelius översättningsteknik samt för att studera på vilka sätt översättningen samspelar med källtexten. Jag har också själv gjort en hastig översättning som jag ofta drar paralleller till i min uppsats. Den prosodiska analysen av föreläsningen utgörs främst av en granskning av bruket av pauser. För att pröva uppsatsens hypotes valdes en mening med mångtydigt innehåll ut ur källtexten. Först studerades meningens syntaktiska uppbyggnad och därefter hur och var Vargas Llosa gör pauser när han högläser meningen. Resultatet pekade på att meningen innehåller ett parentetiskt inskott som uttrycker blygsamhet, något som inte framgår i Landelius översättning.