Arbetsplatsolycka eller arbetsmiljöbrott? – En kvalitativ studie av straffmätningen vid vållande till annans död på arbetsplatser

Sammanfattning: Varje år dör runt 40 till 60 arbetare på svenska arbetsplatser. För att sätta det i kontext kan nämnas att 43 människor miste livet i dödligt skjutvapenvåld år 2018. Arbetsplatsolyckor inträffar trots att det inte sällan finns tydliga varningssignaler och möjligheter till säkerhetsåtgärder, varför ett flertal sannolikt hade kunnat förhindras. Detta arbete undersöker arbetsmiljöbrott genom en rättsanalytisk metod samt med hjälp av en kvalitativ fallstudie, med fokus på de fall som utgör vållande till annans död. Kärnan i arbetet är straffmätningen. En arbetshypotes är att straffmätningen samt påföljdssystemet inte kommer till sin rätt när det gäller de gärningspersoner som aktualiseras i fallen, vilka i uppsatsen benämns atypiska gärningspersoner. I syfte att undersöka hur det kommer sig har teorier om ekonomisk brottslighet lyfts fram. Vidare undersöks huruvida straffmätningen kan anses skälig ur ett brottsofferperspektiv, genom resonemang om ideala – och mindre ideala – brottsoffer och gärningspersoner. Teorier om ekonomisk brottslighet, vari arbetsmiljöbrott ingår, pekar på att den kunskap som finns om brottslighet i stor utsträckning utgår ifrån stereo-typiserande uppfattningar av såväl brott som gärningspersoner och brottsoffer. Det utgör en ofördelaktig bias som riskerar att skymma de brott som begås inom den ekonomiskt-industriella sfären samt resultera i en uppfattning att brotten saknar gärningsperson. Den framhävda definitionen av ekonomisk brottslighet fokuserar på företagsledningens straffbara underlåtenhet, eller medvetna val, vilka framförallt grundar sig i företags vinstsyfte och företagskulturella normer. Valen, alternativt underlåtenheten, är ägnade att gynna företaget i stort. Även i svenska statliga utredningar framhävs vinstsyftet i förhållande till arbetsmiljöbrott. Med hjälp av nämnda teorier undersöks även arbetsmiljöbrotts komplexitet, särskilt beträffande huruvida ett sådant påstående kan ifrågasättas. Vidare är den i praktiken tillämpade påföljden för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död villkorlig dom och i regel dagsböter. Med anledning härav undersöks institutet villkorlig dom med fokus på de idéer och uppfattningar som låg bakom införandet. Därtill är Straffvärdereformen av stor betydelse för straffmätningen och behandlas därför ingående. De nämnda teoriernas betydelse i praktiken adresseras och konkretiseras genom analys av tre olika hovrättsfall. Exempelvis återfinns inte resonemang om vinstsyftet i de utvalda rättsfallen. I analysen framkommer det dock att ett vinstsyfte kan skönjas även i praktiken och att det borde hanteras som en försvårande omständighet, vilket får betydelse för såväl straffvärdemätningen som straffmätningen. Eventuellt kan även påföljdsvalet nyanseras av detta, vilket hade varit önskvärt sett till att det i analysen ifrågasätts om villkorlig dom har en faktisk repressiv verkan på atypiska gärningspersoner. Det framhålls att villkorlig dom riktar sig till framförallt tillfällighetsbrottslingar och människor som behöver en andra chans att ordna upp sina liv. På så vis utgör prövotiden på två år en repressiv faktor. Det kan emellertid inte anses vara fallet för atypiska gärningspersoner. Följaktligen går det även att ifrågasätta om det är en skälig straffmätning ur ett brottsofferperspektiv.