Nettolöneavtal som modell för skattekompensation - Leder hanteringen i svensk rätt till en neutral beskattning?

Sammanfattning: Som en följd av den ökade globala rörligheten har internationella utsändningar kommit att bli allt vanligare. Dessa utsändningar kräver emellertid en effektiv planering och administration, inte minst vad gäller hanteringen av skatter. Inom internationella företag tillämpas ofta en särskild skattekompensationspolicy för att garantera att den anställde vid en utsändning inte erhåller en lägre disponibel inkomst än vad denne skulle ha haft i sitt hemland. Svensk lagstiftning saknar en uttrycklig reglering av sådana skattekompensationer och avsikten med arbetet har därför varit att utreda gällande rätt avseende beskattningen av de vanligast förekommande modellerna för skattekompensation; nettolöneavtal respektive kostnadsersättning. Hanteringen av nettolöneavtal, en kompensationsmodell som innebär att den anställde accepterar en viss fastställd nettolön efter erlagd skatt och att arbetsgivaren svarar för skattekostnaderna, har visat sig vara särskilt komplicerad. En nettolön måste, enligt praxis, räknas om till en bruttolön för att skattekompensationen ska kunna hänföras till intjänandeåret och för att värdet av den förmån som det innebär att arbetsgivaren kompenserar arbetstagaren för skatten ska kunna beräknas. Praxis på området ger inte någon närmare vägledning i hur denna omräkning ska ske och tillämpningen av några av de mest grundläggande beskattningsreglerna för inkomstslaget tjänst ställs därför på sin spets. Huvudproblemet har varit huruvida eventuella avdrag som den skattskyldige har rätt till vid taxeringen ska beaktas vid uppräkningen, så att den slutliga skatten kommer att ligga till grund för bruttolönen. I det nyligen avgjorda fallet RÅ 2010 ref. 15 har domstolen fastställt att vare sig grundavdrag eller allmänna avdrag ska beaktas vid uppräkningen. Osäkerhet råder dock avseende hur övriga typer av avdrag ska beaktas. I syfte att undersöka vilka skillnader i beskattning som olika beräkningsmetoder från netto- till bruttolön medför, innehåller utredningen jämförande räkneexempel. Utifrån dessa räkneexempel, samt vad som framkommit av praxis, analyseras olika neutralitetsaspekter avseende beskattningen vid nettolöneavtal jämfört med beskattningen vid ett vanligt bruttolöneavtal. Utredningen pekar på att en beräkning utifrån slutlig skatt ger den mest neutrala beskattningen, då en sådan hantering speglar vad parterna de facto har avtalat om, nämligen att arbetsgivaren ansvarar för hur stor bruttolön som måste betalas för att den anställde ska erhålla en viss nettolön. Denna beräkningsmetod har emellertid vissa nackdelar vad gäller möjligheten att förutse beskattningskonsekvenserna. Den kvarstående osäkerheten kring hur nettolöneavtal i praktiken ska hanteras kräver en snabb översyn av lagstiftningen, inte minst med tanke på att Sverige riskerar att förlora i attraktionskraft för sådana utländska företag som överväger att förlägga en del av sin verksamhet till Sverige.