Möjligheter och begränsningar hos det deliberativa samtalet : En systematisk litteraturstudie om implementering i klassrummet och om utmaningar för skola och lärarroll

Sammanfattning: Denna forskningskonsumtion strävar efter att utifrån två frågeställningar undersöka dels var det deliberativa samtalets möjligheter och begränsningar ligger, dels undersöka hur det deliberativa samtalet påverkar lärarrollen i klassrummet. Detta sker genom en systematisk litteraturstudie som behandlar ett urval av relevanta svenska författare och även ett par internationella engelskspråkiga författare. Det deliberativa samtalet är en kommunikativ metod där samförståelse, konsensus och demokrati står i fokus. Tomas Englund, en av de mest uppmärksammade förespråkare av metoden beskriver det deliberativa samtalet med en rad punkter. Dessa punkter beskriver samtalet som att det ska ge olika argument utrymme, samtalet ska vara tolerant, samtalet ska ha inslag av kollektiv viljebildning, traditionella uppfattningar ska ifrågaställas och samtalet ska helst utesluta lärarledning. Det deliberativa samtalet har av bl.a. Skolverket lyfts fram som en  metod som ska gynna värdegrundsarbetet i skolan. Runt millenieskiftet hade det deliberativa samtalet samt värdegrundsarbetet fått en allt mer central del i skolan där Tomas Englund var en av de mest framträdande förespråkarna av metoden. Ytterligare styrkor i samtalet kunde även förstås som dess potential i att kunna implementeras i andra kommunikativa situationer inom flertalet ämnen. Trots att förespråkarna av det deliberativa samtalet kan lyfta många styrkor hos metoden finns fortfarande flera invändningar. De främsta styrkorna som lyfts ur det deliberativa samtalet är värdegrundsarbetet och samtalets tillämpningsbarhet, men de mer kritiska författarna vill gärna uppmärksamma hur det tämligen strukturerade samtalet kan påverka klassrummet och dess dynamik mellan lärare och elever. Hur ska exempelvis läraren förena sin position som betygsättande maktfigur med att hålla samtalet så öppet och tolererande som möjligt, oavsett åsikter som tas upp? Hur ska retoriska färdigheter hos eleverna behandlas när samtalet ska vara öppet och inkluderande? Forskningskonsumtionen lyfter även hur sociala och kulturella faktorer spelar in på elevers förmåga att deltaga i samtalet och lyfter genom författarna fram en diskussion om samtalets lämplighet i klassrummet, främst genom dess deltagare som utgångspunkt. Slutsatsen härleds till att lämpligheten hos det deliberativa samtalet i klassrummet kan kondenseras ned till frågan om förutsättningarna i klassrummet. Det deliberativa samtalet är ingen universallösning för värdegrundsarbete, men har samtidigt en rad andra styrkor som är värda att lyfta fram. Författarna saknar även en enhällig lösning över vilken roll läraren ska ha i samtalet och saknar även en riktig diskussion om hur det deliberativa samtalet ska behandla konflikter när samtalet drivs till sin spets.