Påverkas människan på olika sätt av uthållighetsträning på fastande respektive icke-fastande mage vad gäller fysiologiska markörer i kroppen?

Sammanfattning: Inledning: Uthållighetsträning definieras som den typ av träning där flertalet stora muskelgrupper används och är i behov av hjärt-kärlsystemets kapacitet för att transportera syre till musklerna. Att fasta innebär i de flesta studier att ingen typ av föda intas före träningspassen medan att inte fasta vanligtvis innebär att 90 minuter före ett träningspass intas en kolhydratrik måltid. Insulin är viktig i fett-, protein- och kolhydratmetabolismen samt i uppsamlingen av socker i blodet. Glykogen fungerar som en energireserv i skelettmusklerna. Fria fettsyror är viktiga för att ge energi till den cellulära metabolismen som ska kunna fortgå. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på om kroppen påverkas på olika sätt av uthållighetsträning på fastande respektive icke-fastande mage vad gäller insulin, muskelglykogen samt fria fettsyror hos människor. Metod: Litteratursökning i OneSearch med sökorden training' AND fasted state där sex artiklar valdes ut. Cohen’s D användes för att ge studiernas resultat en effektstorlek. Konfidensintervall användes för att bestämma om studierna var statistiskt signifikanta. Resultat: Tre studier undersökte insulin där resultaten visade att samtliga grupper som inte fastade före träningspassen hade lägst koncentration av insulin i viloperioden efter eftertestet. Samtliga sex studier undersökte muskelglykogen där resultaten visade att koncentrationen av muskelglykogen var högst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen i fem av sex studier. Tre studier undersökte fria fettsyror där resultaten visade att koncentrationen av fria fettsyror var lägst i eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen i två av tre studier. Diskussion: Träning i icke-fastat tillstånd leder till att glykogennivåerna sparas vilket i sin tur leder till att oxidationen av insulin ökar vilket resulterar i lägre koncentrationer av insulin efter eftertestet. Träning i fastat tillstånd resulterar i ökad koncentration av muskelglykogen till energiunderhåll samt högre nivåer av β-hydroxyacyl coenzym A dehydrogenas (β-HAD), citratsyntasaktiviteten (CS-aktiviteten) samt succinatdehydrogenasaktiviteten vilket leder till ökad muskulär oxidativ kapacitet. Intag av kolhydrater före ett träningspass leder till ökat glykogenbesparande vilket resulterar i lägre koncentrationer av muskelglykogen jämfört med icke-fastat tillstånd. Högre koncentration av muskelglykogen före förtestet leder till högre koncentrationer av muskelglykogen i eftertestet. Träning i fastat tillstånd resulterar i lägre koncentrationer av fria fettsyror på grund av ökad FATmax (den maximala hastigheten av fettförbränning), ökad maximal oxidativ enzymaktivitet, uppreglering av hormonkänsligt lipas (HSL), ökat proteinuttryck av fettsyra-translokas / CD36 (FAT / CD36) samt ökat membranbundet proteinbindande protein som leder till ökad fettförbränning. Koncentrationen av fria fettsyror höjdes även i en studie på grund av att insulinutsöndringen inte skulle sjunka för lågt i gruppen som fastade före träningspassen. Konklusion: Resultaten visade att i tre av tre studier var insulinkoncentrationen lägst efter eftertestet i gruppen som intog en kolhydratrik måltid före träningspassen. I fem av sex studier var koncentrationen av muskelglykogen högst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen. I två av tre studier var koncentrationen av fria fettsyror lägst efter eftertestet i gruppen som fastade före träningspassen. Dessa resultat ökar förståelsen av hur träning på fastande respektive icke-fastande mage påverkar kroppen med avseende på insulin, muskelglykogen samt fria fettsyror. Vidare forskning skulle kunna undersöka dessa tre fysiologiska markörer under sex månader för att se om resultaten blir desamma i dessa två grupper.