Hållbart företagande - moralisk eller rättslig skyldighet?

Sammanfattning: I takt med det ökade mediala fokus på globalisering och klimathot ställs nya krav på samhället och på att företag ska ta ett moraliskt ansvar för hållbarhetsfrågor. Frågan är om hållbart företagande kan anses förenligt med gällande rätt. Vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL är det grundläggande kriteriet för bolagsledningens beslutsfattande och innebär indirekt att ledningen inte får prioritera till exempel hållbarhet framför vinst vid en konflikt. Många anser att aktiebolag inte bara ska ses som ett verktyg för vinstmaximering utan att en bolagsledning även har utrymme att agera moraliskt genom till exempel miljöfrämjande åtgärder. Formuleringen av vinstsyftet öppnar upp för diverse olika tolkningar, vilket gör det svårt för företag att veta vilka deras skyldigheter faktiskt är. Många anser att vinstsyftet bör ses ur ett långsiktigt perspektiv eftersom aktiebolags livslängd är principiellt obegränsad. Med ett långsiktigt perspektiv får bolagsledningen ett större utrymme att agera hållbarhetsfrämjande så länge det är inom ramen för vinstsyftet. Det är viktigt att bolagsledningarna ges utrymme att hantera frågor kring vinst och hållbarhet utifrån företagets egna förutsättningar, givet att de följer de lagar, principer och riktlinjer som finns inom de olika CSR-områdena. Att frivilligt, aktivt arbeta med hållbarhetsfrågor kommer på sikt främja både miljö och företagets egen vinst. Tvingade åtgärder som inte är ställda i relation till företagets förutsättningar får motsatt effekt och ger ett krampaktigt beteende som på sikt kan minska vinsten och företagets attraktionskraft på marknaden. För att det ska fungera krävs en CSR-anpassad riskkontroll som ser till och försäkrar att vinstsyftet inte frångås.