Ensamkommande flyktingbarn

Sammanfattning: Bakgrund: Det finns en ökande grupp i Sverige för arbetsterapin att arbeta för, de ensamkommande flyktingbarnen. Under de senaste 10 åren har antalet ensamkommande flyktingbarn ökat från några hundra stycken till idag ca 3000 per år. Flykten innebär förluster av vardagliga aktiviteter som innefattar familjer, vänner, skola, fritid och de miljöer där dessa utförs. Vid ankomsten till Sverige blir ungdomarna placerade på ett boende. Vilka aktiviteter ungdomarna ägnar sig åt här den första tiden är tämligen okänt och lite finns att finna inom forskningen. Vanligast är studier som gjorts flera år efter ankomsten och av professioner som inte är arbetsterapeutiska. Det finns därför ett behov av vidare forskning då arbetsterapins fokus är aktiviteter. Gruppen är för övrigt förhållandevis okänd för oss arbetsterapeuter att arbeta med. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ensamkommande flyktingbarns aktiviteter i vardagen, hur mycket tid man lägger på vilka aktiviteter samt hur meningsfulla aktiviteterna är. Metod: Utifrån ett kvalitativt perspektiv genom en aktivitetsdagbok har 4 ungdomar under två dagar beskrivit sin vardag. Innehållsanalysen gjordes utifrån kategorier i aktivitetsdagboken. Resultat: Tidsgrafer visar på att majoriteten har liknande aktiviteter som bl.a. är att sova, äta, gå i skolan, skoluppgifter, biblioteksbesök, TV-tittande och att be. Aktiviteterna görs mestadels ensam, med en kompis/vän eller med flera kompisar/vänner. Diskussion: Här beskrivs aktiviteterna och meningsfullheten ur ett socialt-, ekonomisk- och hälsomässigt sammanhang vad gäller person/ungdom, aktivitet och miljö.