Skyddande immunitet mot Strongylus vulgaris – en framtida möjlighet? : en studie av adjuvanset G3 samt L3 larvers inverkan på cytokinproduktion hos häst

Sammanfattning: Strongylus vulgaris (stor blodmask) är den mest patogena parasiten hos häst i Sverige, redan vid låg infektionsdos orsakar parasiten stor skada på blodkärlen som försörjer tarmen. Skadorna kan ge upphov till allvarliga fall av kolik och tromboser. Prevalensen av S. vulgaris har stigit från 3 % i slutet av 90-talet till cirka 26 % vid senaste mätningen 2016. En bidragande faktor till den här utvecklingen är att Sverige för drygt tio år sedan införde så kallad selektiv avmaskning på grund av en ökande resistensutveckling mot anthelmintika hos Cyathostominae (liten blodmask). Ett långsiktigt mål i ett doktorandprojekt vid Immunologiska enheten vid Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap är därför att utveckla ett vaccin mot S. vulgaris som alternativ till anthelmintika. I projektet studeras ett nytt adjuvans, G3, och dess effekt på cytokinproduktionen hos equina mononukleära blodceller (eqMBC). I detta examensarbete har G3 utvärderats vidare. EqMBC har odlats i närvaro av G3, liksom i närvaro av G3 tillsammans med ”Toll like receptor” (TLR) agonisterna Pam3SCK4 (Pam) och FliC. Cytokininduktionen analyserades med qPCR (IL-10, IL-8 och IFN-γ) och ELISA (IFNα). En metod att rena och stråla L3-larver i syfte att studera larvernas effekt på cytokininduktionen i kulturer av eqMBC har utvecklats. En första cellinduktion i eqMBC med dessa preparerade larver, tillsammans med G3 utföres och cytokininduktion (IFN-γ, IFN-α, TGF-β, IL-10, IL-12 och IL-4) analyserades med qPCR. G3 inducerade generna för IFN-γ och IL-12 samt kunde inhibera uttrycket av generna för IL10 och IL-4. När G3 tillsattes i kulturer av eqMBC tillsammans med andra inducerare, var G3’s effekt på cytokinproduktionen dominant. Vid ett första cellinduktionsförsök med G3 och L3larver observerades att L3 larverna inducerar uttryck av genen för IL-4. Närvaro av G3 hindrade det L3-inducerade uttrycket av IL-4 i eqMBC som istället uttryckte IFN-γ och IL-12. Olikt många adjuvans på marknaden tycks G3 starkt driva immunreaktionen mot TH1. Detta gör G3 till ett mycket intressant adjuvans i framtida hästvaccin. Möjligheten att använda G3 tillsammans med L3 antigen i ett vaccin mot blodmask behöver studeras vidare. Metoden som utvecklats i detta examensarbete att rena fram och stråla L3 larver, anses fungera bra och kommer tillämpas i de fortsatta studierna med eqMBC.