Sexuell ohälsa : ett känsligt ämne för sjuksköterskor att tala med patienter om? En litteraturöversikt

Sammanfattning: Eftersom sexualitet anses vara en del av människans basala behov innebär det att sjuksköterskor bör se sexuell hälsa och ohälsa som en del av sitt ansvarsområde. Tidigare studier har visat ur ett patientperspektiv att sjuksköterskor inte gör detta i tillräckligt stor utsträckning, och under sökordet sexualitet/reproduktion dokumenteras det väldigt sällan. Ur ett sjuksköterskeperspektiv är det därför viktigt att undersöka vad detta beror på. Syftet är att med hjälp av en litteraturöversikt undersöka om sjuksköterskor talar om sexuell ohälsa med sina patienter, och om de inte gör det vilka är då de upplevda bakomliggande hindren till detta. Metoden som användes var en litteraturöversikt som baserades på åtta vårdvetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats där sjuksköterskornas upplevelser stod i fokus. Samtliga artiklar är publicerade mellan år 2004-2012. Genom analysen identifierades olika huvudkategorier och subkategorier. I resultatet framgår det att sjuksköterskor inte talar om sexuell ohälsa i särskilt stor utsträckning samt att det finns flera upplevda bakomliggande hinder till detta. Hindren identifierades och kunde delas in i fyra huvudkategorier och 14 subkategorier, och de mest framträdande hindren berodde på sjuksköterskans professionella och personliga aspekter samt de föreställningar som fanns om patienten. I diskussionen lyftes dessa två mest framträdande hindren upp och ett resonemang fördes kring vikten av sjuksköterskans tidigare yrkeserfarenhet samt utbildning och dess påverkan på den vård man ger patienter i samband med sexuell ohälsa. Slutsatsen är att majoriteten av sjuksköterskor inte talar om sexuell ohälsa med sina patienter samt att det finns ett flertal olika hinder till detta.