Pedagogers erfarenheter av att undervisa elever som har språkstörning

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Linköpings universitet/Institutionen för beteendevetenskap och lärandeLinköpings universitet/Utbildningsvetenskap

Sammanfattning: Syftet med mitt examensarbete är att undersöka lärares erfarenheter av att arbeta med elever som har språkstörning samt hur de beskriver sina erfarenheter av det organisatoriska stödet kring att arbeta med dessa elever. Forskning visar att interventioner där man arbetar med både det muntliga och skriftliga lärandet samt riktat instruktionsstöd är en faktor som utvecklar elever med språkstörning positivt. Vidare visar forskning att samundervisning är en strategi lärare kan använda för att ge mer differentierat stöd inom ramen för den ordinarie klassen. Där stationsundervisning beskrivs som särskilt gynnsam för elever med språkstörning då klassen delas in i tre stationer där en station är självgående, något som ger möjlighet för lärarna att arbeta med eleverna i mindre grupper. Vad gäller det teoretiska perspektivet utgår studien från det sociokulturella perspektivet. I det sociokulturella perspektivet blir det synligt att det i ett språkligt sammanhang behöver finnas en erfaren som lotsar novisen genom uppgiften. Den erfarna bryter ner uppgiften och ökar sedan svårighetsgraden gradvis tills novisen behärskar praktiken.  Metoden som användes i denna studie är semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och bearbetades utifrån tematisk analys. Urvalet av respondenter blev ett målinriktat urval då det var av betydande vikt att respondenterna hade arbetat med elever som har språkstörning.  Resultaten visar att lärare i denna studie använder sig av relationsbyggande för att stötta eleverna i deras skolvardag samt för att stötta deras motivation. Vidare ansåg informanterna att styrningen av skolan var viktig gällande rutiner och strukturer. Flera av informanterna önskade bland annat handledning kring språkstörning. Arbetslaget beskrevs av informanterna som en viktig del då man kan stötta varandra och hjälpas åt att se vad för lösning som kunde behövas.  Slutsatsen av detta arbete är att det saknas kunskap om på vilket sätt man kan arbeta med elever som har språkstörning. Resultaten visar att informanterna förlitar sig på goda relationer och motivationsbyggande aktiviteter, snarare än att använda interventioner och strategier som forskning lyfter fram som gynnsamma.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)