Variabelt sättavstånd i potatis : för att få jämnare storlek på potatisen

Sammanfattning: Potatisen var ett viktigt livsmedel förr men har på senare tid minskat i betydelse då det finns fler näringsrika råvaror att hitta i affären. Kraven har ökat på hur potatisen ska se ut i affären. Det ställer höga krav på lantbrukaren att kunna odla och leverera en fin potatis till detaljhandeln. Lantbrukaren efterlyser då metoder som gör det säkrare att odla med en bra kvalitet och rätt storlek. Tekniken för precisionsodling finns men den används inte i någon större omfattning inom potatisodlingen, huvudsakligen för det hittills saknas vetenskapliga belägg för att skörden blir bättre. Därför har vi genomfört ett försök där vi testar om det är positivt att kunna variera sättavståndet över fältet med avseende på lerhalt för att få en skörd som har jämnstora potatisar. Potatisen växer på olika sätt beroende på vilken jordart den odlas i. Lätt och styv jord sätter olika många knölar så att storleken påverkas. Att variera sättavståndet efter jordarten kan påverka storleken på potatisen på ett positivt sätt så potatisen är mer jämnstora. Det är inte bara jordart och sättavstånd som påverkarstorleksfördelningen. Gödslingen och bevattningen är andra faktorer som har stor inverkan på hur potatisen växer och sätter knölar. Försöket genomfördes på ett fält utanför Skivarp i södra Skåne. Där finns en lantbrukare som är intresserad av att prova nya metoder för att få en bättre och jämnare skörd. Potatisen i det aktuella fältet är satt i nord/sydlig riktning vilket är samma riktning som jordarten ändrar sig. Det blir styvare jord i den nordligaste kanten och sandigare i den sydliga kanten. Vi hade tre led med olika sättavstånd: ett led på 23 cm och två led som varierade med 23 cm +/- 15% respektive 23 cm +/- 30%. Genom det vill vi undersöka om det påverkar storleksfördelningen positivt att anpassa sättavståndet efter lerhalten. Vi hade fyra mätpunkter som var tre meter vardera fördelade över fältet för att kunna jämföra jordartsvariationen och sättavståndet med varandra. I dessa mätpunkter mättes avstånd mellan plantorna strax efter uppkomst. Sedan skördades potatisen för hand på hösten. Skörden vägdes och storlekssorterades i fem storlekar och varje storlek vägdes under senhösten. Data från mätningen och vägningen analyserades med hjälp av Minitab. Där undersöktes det om det fanns någon signifikans i plantantalet, storlekarna och skörden mellan leden och mätpunkterna. Mellan antalet plantor i de olika leden fanns det signifikans även om det var stor variation mellan sättavstånden. Det visar att sättaren har ändrat avståndet som den skulle. I skörd och storlek fanns det inte någon signifikans mellan leden. I det fasta ledet fanns det en stor variation mellan plantorna även om det skulle vara 23 cm. Det varierade mellan 15 och 30 cm. Det är en naturlig variation som beror på bland annat utsädets storlek, form och sättarens körteknik. Med den naturliga variationen så blir det inte så stor skillnad till de andra leden som skulle variera. Därför skulle det ingått fler radmeter i försöket för att kunna få säkrare resultat. De små skillnader som finns skulle då bli ännu tydligare. Vid skörden borde antalet potatisar under varje planta och efter storlekssorteringen ha räknats. Det hade vart en intressant parameter att ha med i arbetet och inte bara i kg. Våra slutsatser utifrån detta försök är: • Genom variabelt sättavstånd finns det tendenser till att det blir bättre utfall på storleksklasserna men inte tillräckligt för att vara signifikanta i detta försök. • Antalet plantor mellan leden är rätt teoretiskt, att den procentuella ökningen som gjordes vid sättning stämmer. Sättavståndet mellan varje planta varierar mycket inom leden och är svårt att dra en slutsats. • För att göra detta försök krävs antingen stora jordartsskillnader och tydliga gränser mellan jordarterna eller maskiner som är mer exakta jämfört med den vi hade tillgång till. Först då kan säkra resultat säkerställas. Vårt försök visade signifikans mellan lättaste och styvaste ledet. Om det ska fungera bra att använda sig av variabelt sättavstånd skulle det varit större jordartsskillnader i studien. Genom att då försöka minska den naturliga variationen på sättaren, kommer det att bli bättre utfall på variationen. • Det finns fler orsaker än sättavstånd och jordart som är viktiga för knölbildningen och dess storlek. Även fysiologisk ålder på utsädet, temperatur i jorden, jordstruktur och markfuktighet har stor inverkan på knölsättning.