Eleven, läraren och texten : hur fyra lärare upplever att de arbetar med djupläsning i skönlitteratur i årskurs 4–6

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Högskolan Kristianstad/Fakulteten för lärarutbildning

Sammanfattning: Syftet med studien är att inom en hermeneutisk kunskapstradition, med hjälp av en kvalitativ metod och utifrån ett narrativt perspektiv samla in, presentera, beskriva och tolka ett begränsat urval självupplevda berättelser i vilka lärare i årskurs 4–6 talar om hur de arbetar med att stödja elevers djupläsning. I anslutning till detta syfte har följande forskningsfrågor formulerats: Hur upplever lärare att de arbetar med skönlitteratur för att för att stödja och utveckla elevers djupläsning? Finns en överensstämmelse mellan detta arbete hos lärarna och en forskningsförankrad syn på hur elever utvecklar sin djupläsning i skönlitteratur?   I studien undersöks lärares upplevelser av sitt arbete med att stödja och utveckla elevers djupläsning av skönlitteratur i årskurs 4–6 samt hur och i vilken grad detta arbete har anknytning till relevant forskning. Studien grundas på fyra verksamma lärares berättelser om läsundervisning. Den har utförts med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med standardiserade frågor.   Lärarna är samstämmiga i fråga om vikten av att lära i ett sammanhang, och vad gäller samtalets betydelse för elevens läsförståelse. De har relativt god förankring i forskningen även om de inte nämner det explicit. Den forskare som framförallt nämns är Judith Langer som också betonar vikten av att samtala och reflektera över det lästa som en faktor för att nå djupläsning. Langer beskriver även ett sociokognitivt perspektiv på literacy och menar att lärandet bör ske i ett sammanhang som är begripligt för eleven.   Lärarna i studien berättar om vikten av att lära i ett sammanhang för att lärandet ska bli begripligt för eleverna, vilket innebär att lärandet sker i en kontext som är relevant för dem. Arbete med djupläsning innebär att samtala om texten och att reflektera över det lästa, vilket kan ske både gemensamt och individuellt. Samtliga lärare berättar att högläsning är vanligt förekommande i det gemensamma arbetet kring djupläsning. I studien antyds möjligheten att lärares relativt goda kunskaper om djupläsning har haft en positiv inverkan på läsinlärningen generellt. Detta skulle kunna vara en fruktbar utgångspunkt för vidare studier.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)