Socialtjänstens och polisens syn på brottsförebyggande samverkan kring ungdomsbrottslighet

Sammanfattning: Studien handlar om hur polis och socialtjänst i Malmö Stad samverkar kring ungdomsbrottslighet. Frågeställningen utgår ifrån hur myndigheternas uppfattningar av deras samverkan är, hur de samverkar, vilka insatser och metoder som används samt vilka insatser som anses ges bäst resultat. I undersökningen användes en kvalitativ metod med sex intervjuer med professionella inom polismyndigheten och socialtjänsten. Empirin analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning om ämnet och valda teorier som bestod av systemteori och samverkansteori. Resultatet går inte att generalisera då samverkansarbetet utformas olika inom alla samverkansgrupper, det finns således ingen samverkansmall. Resultatet av undersökningen visar att det i Malmö Stad fungerar bra i samverkansarbetet och att båda myndigheterna är angelägna att tillsammans motverka ungdomsbrottsligheten. Hinder för samverkan beskrivs i form av bl.a. sekretesslagstiftningen och framgångsfaktorerna benämns som när rätt personer är med i samverkansgruppen och alla är med och bestämmer. Resultatet visar att en effektiv samverkansgrupp och insatser mot ungdomsbrottsligheten på flera olika nivåer behövs för att uppnå bästa möjliga resultat. Nyckelord: Samverkan, ungdomsbrottslighet, förebyggande arbete, socialtjänst och polis.