Fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med behandling av kvinnor med bäckenbottendysfunktion efter graviditet och förlossning - en intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige föder runt 110 000 - 115 000 kvinnor barn varje år. Vid en graviditet och förlossning sker många förändringar som innebär en ökad påfrestning på moderns kropp, bland annat på bäckenbotten. Exempelvis får omkring 90% av de kvinnor som förlöser vaginalt någon typ av bristning i underlivet. Flera av de förändringar som sker kan leda till olika dysfunktioner i bäckenbotten, som exempelvis inkontinens, sexuell dysfunktion och smärta. Trots detta är förlossningsvården bristande och saknar nationella riktlinjer. Uppföljning efter hemgång är i många fall otillräcklig och alla kvinnor får inte hjälp att hantera sina problem. Fysioterapeutiska interventioner har visat sig ge goda resultat vid behandling av bäckenbottendysfunktion men endast få kvinnor erbjuds besök hos en fysioterapeut. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med behandling av bäckenbottendysfunktion hos kvinnor efter graviditet och förlossning. Metod: En intervjustudie utförd genom individuella semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide med öppna frågor. Informanterna bestod av fem fysioterapeuter som arbetar med behandling av bäckenbottendysfunktion efter graviditet och förlossning. Analys av materialet har skett genom manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fysioterapeuterna upplever att de har en betydelsefull roll vid behandling av bäckenbottendysfunktion och anser att deras arbetssätt i helhet är fördelaktigt för att hjälpa kvinnor som lider av det. De belyser att ett viktigt arbete för att hjälpa denna stora patientgrupp är att bryta tabu och normalisering kring besvären i samhället samt att se till att patienterna ges rätt information av vårdpersonal. Informanterna anser att tillgänglig utbildning för fysioterapeuter behöver förbättras, då vidareutbildning inom kvinnohälsa idag är svåråtkomlig och grundutbildningen endast ger en ytlig kunskap inom området. De anser även att det finns många brister i vårdkedjan kring patienter med bäckenbottendysfunktion, såsom avsaknad av nationella riktlinjer samt för få koordinerade samarbeten och specialiserad personal. Slutsats: Fysioterapeuterna upplever att många av de kvinnor som lider av bäckenbottendysfunktion inte får rätt hjälp idag. Fysioterapeuter bör ges mer utrymme i eftervården och området kvinnohälsa behöver belysas mer på den fysioterapeutiska grundutbildningen. Även möjligheter till vidareutbildning och specialisering kan förbättras, för att höja kompetensen inom området och göra det mer lockande. Eftervårdens struktur behöver ses över och tydliga riktlinjer behövs. Dessa åtgärder kan bidra till minskad normalisering av problemet och att fler kvinnor fångas upp.