The Act of Representation : En adaptionsanalys av dokumentärfilmen The Act of Killing

Sammanfattning: Uppsatsen är en tillämpning av Linda Hutcheons adaptionsteoretiska analysmodell på dokumentärfilmen The Act of Killing - en film som beskrivits som både modig, banbrytande, skrämmande, avslöjande och viktig, men också opolitisk, provocerande, vilseledande, manipulativ och exploaterande. Uppsatsen undersöker med hjälp av Hutcheons genomgripande metodfrågor vad, vem, varför, hur, var och när, hur frågor om representation kan uppfattas så olika och hur kritiken kan vara så polariserad kring filmen. Filmens komplexa bakgrund, innehåll och form kräver en bred och djupgående analys för att få fatt på vad som döljer sig bakom dramatiserade drömmar, fantasier, minnen, rekonstruerade mord, intervjuer, metainslag och bakom-kameran-scener. Uppsatsen går igenom bakgrunden till de massmord som begicks på omkring en miljon människor i Indonesien 1965/66, medialiseringen kring dem, fylld av inhemsk propaganda och exotiserande västerländsk rapportering, och filmprocessen för filmen. Filmen visar några av mördarna och hur de än idag åtnjuter en straffrihet vilken gör det möjligt för dem att för Oppenheimers kamera skryta om hur de gick till väga. Uppsatsen fokuserar på representation av de i händelserna berörda parterna, av de verkliga händelserna i historien och av indoneser som etnisk grupp och följer kapitelvis samma uppställning som Hutcheon gör i sin bok A Theory of Adaptation med frågorna Vad, Vem och Varför, Hur och Var och När.