Folket och Staten - Självbestämmanderättens historia ca 1916-1960

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka framträdandet av den externa dimensionen av principen om folkets rätt till självbestämmande i internationell rätt, dvs rätten för ett folk att utträda ur en existerande stat och kräva självständighet. Genom att använda den diskursanalytiska metod som utvecklades av Michel Foucault i hans arbete Vetandets Arkeologi, utgör den ett försök att skissera de möjlighetsvillkor som styrde framträdandet av principen. Med utgångspunkt i de första uttrycken för principen i V. I. Lenins och Woodrow Wilsons respektive verk och uttalanden, följs utvecklingen av principen genom de tidiga försöken att definiera den i ett rättsligt sammanhang inom Nationernas Förbund och i fallet Åland, till dess sedermera kodifikation i FN-stadgan. Slutpunkten för studien är FN:s Generalförsamlings resolution 1514 Declaration on the Granting of Independence to Colonial Countries and Peoples, 1960. Inom detta tidsspann kommer folkets rätt till självbestämmande att bli situerad som en viktig princip i avkoloniseringsprocessen, där resolutionen markerar det första tillfälle då rätten till självbestämmande förstods som en rättsregel i egentlig mening. Studien försöker att beskriva de specifika omständigheter som möjliggjorde principens genomslag i avkoloniseringsprocessen. Genom att beskriva principens inneboende konflikter, i idén om ett självbestämmande folk såsom det formulerades i periodens juridiska diskurs, är syftet att se hur dessa konflikter kunde upplösas i det koloniala sammanhanget. Studien försöker visa hur folket i avkoloniseringen förutsattes sammankopplat med ett specifikt territorium. Detta tillät anspråket på självbestämmande att göras endast så länge det gjordes för territoriet som en på förhand definierad entitet, vilket avvärjde risken för splittring av territorierna i en mängd små stater. Utanför denna fiktion av en förutbestämd entitet är folket, som innehavare av en rätt till självbestämmande genom utträde, alltjämt en omvälvande idé. I beskrivningen av denna idé försöker det här arbetet visa hur principen om självbestämmande har artikulerats på ett dubbelt sätt: som en nödvändig förutsättning för den fredliga samlevnaden mellan folk, som ett ideal sprunget ur demokratiska principer om de styrdas samtycke; men också som ett hot mot den existerande internationella ordningen, vars stater alltid löper risk att fragmenteras om principens realiseras fullt ut.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)