Vi ungdomar har också åsikter att säga : En fenomenografisk analys av ungdomars perspektiv på delaktighet

Sammanfattning: Alla barn har enligt barnkonventionen rätten att tillåtas att fritt uttrycka sina åsikter. Därtill åligger det samhället ett ansvar att ta tillvara på de ungas engagemang och lyssna till deras synpunkter, idéer och förslag. Emellertid är det svårt att förverkliga ungas delaktighet i praktiken, då somliga ser barn som objekt i behov av skydd, ser andra barn som självständiga aktörer med rättigheter. Således utelämnas barn och ungdomar till enskilda vuxnas bemötande, vilket är otillräckligt för att fullt ut lyckas ta in barns åsikter och säkerställa deras rätt till deltagande. Den här undersökningen tog sin utgång ifrån tidigare forskning vilken har belyst ett behov av studier på ungdomars egna reflektioner över delaktighet i beslut som rör dem. Studien har lyft hur ungdomars perspektiv på delaktighet i samhället ser ut genom fyra frågeställningar. Den första handlar om ungdomars inställning till delaktighet, den andra om vilka samhällsintressen de vill påverka och den tredje handlar om vilka förutsättningar för delaktighet de önskar. Den fjärde frågeställningen besvaras utifrån resultatet från den första och tredje frågeställningen och handlar om i vilken utsträckning de vill vara med och påverka. En fallstudie i Jönköping har genomförts där åtta respondenter deltagit i individuella kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Resultatet bygger på en fenomenografisk analys av sammanställt datamaterial och analys av resultatet i jämförelse med Harts delaktighetstrappa. Resultatet visar bland annat att: ungdomarna upplevt att de blivit nedvärderade av vuxna, det mest förekommande intresseområdet för påverkan var skolan, de tycker delaktighet är viktigt och något som är allas rättighet och att de önskar att delaktigheten ska vara lättillgänglig och smidig att genomföra. I syfte att även sammanfatta ungdomars perspektiv på delaktighet genomfördes en analys i jämförelse med Harts delaktighetstrappa. Resultatet kunde således nå ett analytiskt djup och nå teorigenerering, då ungdomarna kategoriserades som tre olika idealtyper: de förnöjsamma, reformisterna och de revolutionära. Då syftet är att ge djupare förståelse för ungdomars livsvärld angående delaktighet, bör inte de analytiska konstruktionerna ses som renodlade och representativa för alla ungdomar. Istället bör resultatet främja förståelse för den dynamik som återfinns bland gruppen ungdomar.