En tolkning av ordet ansvar inom omvårdnad

Sammanfattning: Bakgrund: Ansvar som enskild term är bara ett ord, ett språkligt uttryck. När ordet sedan upplevs av en individ bildas det ett begrepp som en mental bild och när termen ytterligare sätts i kontext tillsammans med upplevelsen skapas referenten, som blir de verkliga handlingarna i vardagens sammanhang. Sjuksköterskans huvudansvar är att bidra till patienternas egenvård men även att övervaka patienters tillstånd, något som försvåras då ansvarets innebörd är otydligt i organisationen. Otydligheten i organisationen leder till att personcenterad vård inte kan utföras i den utsträckning som egentligen önskas. Syfte: Att belysa sjuksköterskans ansvar gentemot patienten inom omvårdnad. Metod: Allmän litteraturöversikt med inspiration av innehållsanalys tillämpades under analysen av de åtta vetenskapliga artiklarna. Resultat: De teman som framkom var sjuksköterskans ansvar som: term – evidensens skyldigheter, begrepp – det personliga ansvaret och referent – den bristande organisationen.  Litteraturöversiktens resultat visade på att ansvar i många fall sågs som en negativ upplevelse då sjuksköterskans professionsansvar inom omvårdnadsprocessen försummades på grund av flera faktorer, där bland underbemanning och att påminna läkare om deras ansvarsuppgifter. Konklusion: I nuläget finns det tydliga riktlinjer och lagar om vad sjuksköterskans ansvar inom omvårdnad är men i verklighetens praxis försvåras tolkningen av ordet då egna erfarenheter och upplevelser har stor inverkan.