Rehabilitering med passiv rörelseträning, massage och ståträning på paraplegiska hundar

Sammanfattning: Diskbråck är en vanlig orsak till neurologisk dysfunktion hos hund och oavsett om skadan opereras eller inte behövs rehabilitering för att återfå bästa möjliga funktion i bakbenen. Ett diskbråck som orsakar paraplegi ger följder som orsakar ökad inaktivitet och ökad tid i stillhet. Ytterligare symtom kan vara minskad ledrörlighet, muskelkontrakturer, muskelatrofi och minskad cirkulation. En patients villighet och motivation att utföra rehabilitering påverkas av förekomsten av smärta. Forskning gällande rehabiliteringsmetoder vid paraplegi på hund är begränsad. Rehabilitering kan bestå av flera metoder, både passiva och aktiva. Denna litteraturstudie fokuserar på metoderna passiv rörelseträning, massage och ståträning och deras indikationer och kontraindikationer. Baserat på litteraturgenomgången beskrivs effekterna av de olika metoderna, särskilt med avseende på smärta, muskelkondition, muskelmassa och ledrörlighet hos hundar med paraplegi i bakbenen. Även för- och nackdelar med metoderna analyseras i samma avseende. Vid ett diskbråck är en eller flera diskar mellan kotorna påverkade och disken som hamnat i kotkanalen ger en kompression eller kontusion av ryggmärgen och det är detta som i olika grad ger neurologiska störningar och smärta. Vetenskaplig dokumentation för passiv rörelseträning visar på effekter inom normalisering av ledrörlighet och tyder på att det finns effekt inom smärtlindring. Vetenskaplig dokumentation för massage tyder på att det finns effekt inom smärtlindring och normalisering av ledrörlighet. Vetenskaplig dokumentation för ståträning tyder på att det finns effekt inom smärtlindring samt bibehållande av muskelkondition och muskelmassa. Utifrån det material som hittats skulle alla tre rehabiliteringsmetoder kunna användas för smärtlindring. Passiv rörelseträning och massage skulle kunna användas för bibehållande av ledrörlighet, medan ståträning skulle kunna användas för bibehållande av muskelkondition och muskelmassa. Ett rehabiliteringsprogram behöver individanpassas och det finns ingen färdig mall för hur det ska se ut. En individanpassning med ett rehabiliteringsprotokoll med olika metoder med olika förklaringsmodeller och indikationer hjälper patienten att återhämta sig och återfå så mycket som möjligt av den neurologiska funktionen. Utifrån den här litteraturstudien kan det vara indicerat med flera rehabiliteringsmetoder som kombineras för att hjälpa en patient tillbaka till bästa möjliga funktion efter en paraplegi. Alla tre metoder kan vara användbara vid diskbråck på hund, men det krävs ytterligare studier inom området för att kartlägga metodernas effekt på hundar med diskbråck.