Ska myndiga lagöverträdare få ungdomsreduktion? - En rättsanalys av lagförslaget om slopad straffrabatt för myndiga lagöverträdare med hänsyn till straffrättsliga principer och teorier.

Sammanfattning: Unga vuxna har länge varit särbehandlade i svensk straffrätt. Särbehandlingen sker i både straffmätning och val av påföljd. En av de allmänna uppfattningar som motiverar särbehandlingen är att ungdomar är omogna och har en outvecklad ansvarsförmåga. Särbehandlingen innebär att andra viktiga straffrättsliga principer och teorier sätts åt sidan för att ge plats åt ett mer humanistiskt tänk gällande unga personer och hur man ska bestraffa dessa. Regeringen gav i december 2017 en utredning i uppdrag att ge förslag på hur ett avskaffande av denna särbehandling kan se ut för unga lagöverträdare i åldersgruppen 18-20 år, där fängelse minst ett år är föreskrivet. Ett av skälen för ett avskaffande är enligt regeringen att det inte kan anses vara proportionerligt att unga lagöverträdare kan begå allvarlig brottslighet och sedan få halverade straff. Regeringen anser att detta undergräver legitimiteten och straffsystemets trovärdighet och att en förändring därför måste ske. Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida ett avskaffande av ungdomsreduktionen förhåller sig till de straffrättsliga teorier och principer som ligger till grund för nuvarande lagstiftning. För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras: - Vilka är de grundläggande straffrättsliga principer och teorier som ligger till grund för den svenska straffrätten? - Hur motiveras särbehandlingen av unga lagöverträdare i gällande rätt? - Uppfyller lagförslaget om avskaffande av ungdomsreduktionen de straffrättsliga principer och teorier som styr den nuvarande lagstiftningen? Skälen som ligger till grund för den nuvarande lagstiftningen om ungdomsreduktion är dels ett preventivt syfte som innebär att hård bestraffning av unga är ineffektivt, dels ett proportionalitetsskäl som innebär att hänsyn ska tas till ungas outvecklade ansvarsförmåga och sanktionskänslighet, dels ett humanitetsskäl om att visa tolerans för ungas utvecklingsstadie och deras spänningssökande. Slutsatsen jag når är att ett avskaffande av ungdomsreduktionen strider mot samtliga av de skäl som finns för den nuvarande lagstiftningen och att regeringen istället lägger fokus på andra principer och teorier som ingår i den svenska kriminaliseringen. Det jag kan identifiera som förklaringar till avskaffandet är dels vedergällningsprincipen, dels en offensiv inriktning av straffrättspolitiken, dels att det allmänna rättsmedvetandet väger tungt i regeringens beslutsfattande. Jag konstaterar vidare i slutsatsen att det anses som oansvarigt och omotiverat att avskaffa ungdomsreduktionen med motivet att det har ett preventivt syfte att minska brottsligheten när forskning visar på det motsatta. Istället finner jag att resursanvändningen kan omdirigeras till andra områden inom rättsväsendet för att uppnå samma mål.