Aktiebaserade incitamentsprogram : En rationell investering eller på aktieägarnas bekostnad

Detta är en Kandidat-uppsats från Stockholms universitet/Operations Management

Sammanfattning: Agentteorin menar att det existerar en intressekonflikt mellan de som kontrollerar och styr företaget samt de som äger företaget. Aktiebaserade incitament är ett styrmedel som ur ett agentteoretiskt perspektiv ska sammanföra agentens och principalens intressen vilket förväntas leda till ökad prestation. Tidigare forskning har främst fokuserat på amerikanska företag och uppvisar inte en enig bild kring de empiriska sambanden mellan aktiebaserade incitament och prestation. Aktiebaserade incitament används frekvent av svenska börsnoterade företag, trots att tidigare forskning inte studerat sambandet mellan aktiebaserade incitament och prestation i en svensk kontext. Studien använder en kvantitativ metod för att analysera tre verksamhetsår inhämtade från 60 börsnoterade svenska industriföretag. En regressionsmodell tillämpades för att analysera sambandet mellan användandet av aktiebaserade incitamentsprogram och prestation mätt i termer av avkastning på totalt kapital och totalavkastning till aktieägarna. Studiens resultat och slutsats var att användandet av aktiebaserade incitamentsprogram inte leder till ökad prestation bland svenska företag. Studiens huvudsakliga kunskapsbidrag är empiriska bevis kring avsaknaden av samband mellan aktiebaserade incitament och prestation i en svensk kontext. Aktieägare i svenska företag bör därför ifrågasätta om de aktiebaserade incitamentsprogram som idag blivit en naturlig del av ersättningen till många företagsledare är nödvändiga i praktiken.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)