Spödrivning i svenska travlopp : en analys av filmer och positionsdata från travlopp

Sammanfattning: Sverige är en av världens största travsportsnationer. Tävlingar anordnas alla dagar av året utom på julafton, vilket resulterar i att tusentals lopp körs årligen. Något som är speciellt med hästs-port i allmänhet är att det är tillåtet att använda spö, bland annat i frammanande syfte. Detta är något som sticker ut, eftersom det inom annan djursport är helt förbjudet att aga djur. Några argument till varför spöet ska få användas inom hästsporten är att hästarnas storlek och kraft kan skapa riskfyllda situationer, där spöet kan vara ett hjälpmedel för att förhindra olyckor. Inom travsporten finns även argumentet att om spödrivning förbjuds, finns det risk för att andra – mer olämpliga – drivningsmetoder kommer användas istället. Ett exempel på en sådan driv-ningsmetod är att kusken istället skulle slå hästen mer med tömmarna, vilket medför en risk att hästen blir ryckt i munnen. Det pågår även en diskussion om ifall framåtdrivande metoder över huvud taget ska vara tillåtet. Vissa anser att spöet endast bör få användas för att bibehålla sä-kerheten. Det finns inga vetenskapliga studier som har undersökt vare sig spöets effekt på framåtdrivning eller som ett säkerhetsredskap inom travsporten. Tidigare studier på galopphästar har visat att spödrivning har en negativ effekt på hastighet och prestation. Trav- och galoppsporten skiljer sig dock på flera sätt, vilket gör att dessa studiers resultat inte är direkt överförbara på travspor-ten. Om man bortser från den djurskyddsmässiga och etiska diskussionen som spödrivning väcker kvarstår fortfarande frågan om spödrivning verkligen ger den effekt som önskas, det vill säga hastighetsökning eller åtminstone bibehållen hastighet. Om spödrivning inte får hästen att prestera bättre försvinner hela syftet med att använda spöet för framåtmaning. Syftet med denna studie var att analysera vilken effekt spödrivning inom travsporten egentligen har på hastigheten, samt om spödrivningen följer dagens tävlingsreglemente. Dessutom var ett mål att undersöka om spödrivning utförs enligt inlärningsprincipen negativ förstärkning. Studien genomfördes som en retrospektiv analys av videoinspelade travlopp, där spöslag de-tekterades och jämfördes med hastighetsförändringar som kunde avläsas ur positionsdata. Re-sultatet visade bland annat en variation i olika hästars reaktion på spöslag, men att det vanligaste utfallet var att gruppen av hästar som mottog minst antal spöslag ökade hastigheten efter spöslag, medan grupperna av hästar som mottog fler antal spöslag istället reducerade hastig-heten. Resultatet visade även att flera kuskar som utdelade ett högt antal spöslag inte bestraffa-des – trots att tävlingsreglementet anger att det endast är tillåtet att utdela ett fåtal, enstaka spöslag. Detta skulle kunna bero på att måldomarna missat vissa spöslag, vilket kan ha sin förklaring i att möjligheten för bedömning är begränsad på olika sätt. Att förtydliga vissa delar av tävlingsreglementet och förbättra måldomarnas möjligheter för bedömning skulle förhopp-ningsvis generera mer konsekventa beslut vid otillåten spödrivning, vilket möjligen skulle kunna leda till ökad efterlevnad av travsportens regler.