Skolsköterskors arbete med sex- och samlevnadsundervisning

Sammanfattning: Bakgrund: Tidigare forskning har visat att elever tycker att sex- och samlevnadsundervisningen är undermålig. Dessutom skiftar metoder och innehåll i sex- och samlevnadsundervisningen mellan olika skolor. Elevhälsans kompetens tas inte alltid till vara. Att arbeta hälsofrämjande är en grundsten i skolsköterskors profession och där ingår att främja elevers sexuella hälsa. För att förbättra det hälsofrämjande arbetet avseende den sexuella hälsan samt sex- och samlevnadsundervisningen i allmänhet är det viktigt att få en ökad förståelse för hur skolsköterskor arbetar med sex- och samlevnadsundervisning idag. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur skolsköterskor arbetar med sex- och samlevnadsundervisning. Metod: Åtta skolsköterskor verksamma på högstadiet eller gymnasiet intervjuades via mejl och telefon. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innebördsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem teman; Att undervisa i sex- och samlevnad kräver kunskap, öppenhet och följsamhet; Samtalet öppnar upp för möjligheten att tala om sex- och samlevnad; Betydelsen och utmaningar med att arbeta med nyanlända elever; Skolsköterskors vilja att lyfta HBTQ och att hålla sig normkritisk samt; Att uppleva samarbete med andra professioner som något positivt och önskvärt. Konklusion: Studien kan bidra till ökad förståelse för skolsköterskors arbete med sex- och samlevnadsundervisning. Skolsköterskor har tystnadsplikt och utgår från elevers livsvärld och kan således utgöra en värdefull roll i undervisningen. Det vore positivt om skolsköterskor involverades mer i sex- och samlevnadsundervisningen, dock behöver de avsätta mer tid för att prioritera sådant arbete.