Oaktsamhet beträffande ålder vid sexualbrott mot barn. En straffrättslig studie av barns rättsliga skydd mot sexuella övergrepp och sexuell exploatering vid domstolarnas tillämpning av 6 kap. 13 § brottsbalken.

Sammanfattning: Barn under 15 år kan enligt svensk rätt i princip inte samtycka till sexuella handlingar. På samma sätt anses barn under 18 år inte kunna samtycka till sexuella handlingar mot ersättning. För att ansvar för sexualbrott mot barn ska anses föreligga krävs emellertid att gärningspersonen hade uppsåt till eller var oaktsam i förhållande till barnets ålder. Enligt 6 kap. 13 § brottsbalken ska även den som inte insåg men som hade skälig anledning att anta att den andra personen inte uppnått den aktuella åldern, dömas till ansvar. Med hänsyn till att bestämmelsen är synnerligen avgörande för barns faktiska skydd mot sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, har domstolarnas tillämpning av 6 kap. 13 § BrB utgjort utgångspunkten för denna uppsats. Syftet med uppsatsen har även varit att behandla hur tillämpningen förhåller sig till såväl bestämmelsens syfte som till de krav som ställs enligt FN:s barnkonvention. Trots att 6 kap. 13 § brottsbalken har till avsikt att ge barn ett extra starkt skydd mot sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, åskådliggör uppsatsen att svårigheter kring bestämmelsens tillämpning innebär att vissa grupper av barn står utan skydd. Genom arbetets undersökning kan konstateras att domstolarna i ett flertal fall tillämpat 6 kap. 13 § BrB på ett tvivelaktigt och tämligen restriktivt sätt. Vid prövningen av om den tilltalade varit oaktsam i förhållande till barnets underårighet, har en avgörande faktor varit barnets kroppsutveckling. Domstolarnas tillämpning tycks i detta avseende närmast innebära att enbart de barn som har en outvecklad kropp, erhåller ett fullgott skydd. Enligt barnkonventionen definieras varje person under 18 år som ett barn. Detta innebär att samtliga barn under 18 år har rätt till ett likvärdigt skydd, i kraft av att de är just barn. Att domstolarna, vid sin tillämpning, lägger mycket stor vikt vid barnets kroppsliga utveckling är alltså bekymmersamt i förhållande till såväl barnkonventionen som lagstiftningens syfte. Dessutom sker barns fysiska utveckling idag allt tidigare, vilket gör att det är mycket svårt att avgöra ett barns ålder enbart med beaktande av dennes utseende. Mot bakgrund av detta, är det problematiskt att gärningspersonen kan undgå ansvar för brott genom att hänvisa till att barnet till sitt utseende, inte gav några indikationer på att denne var underårig.