Tvångsvård av missbrukare med psykisk störning - En undersökning av gränsdragningen mellan LPT och LVM

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Föreliggande uppsats behandlar två omdiskuterade lagar, lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT och lag (1988:870) (LVM) om missbrukare i vissa fall. Syftet med uppsatsen har främst varit att utreda hur personer som lider av både en psykisk störning och ett missbruk behandlas inom tvångsvården. Det har också varit att utreda gränsdragningen i de rättsliga kriterierna för psykiatrisk tvångsvård och tvångsvård av missbrukare. Uppsatsen består av en deskriptiv del som inleds med förutsättningarna för tillämpning av LPT respektive LVM. Efterföljande del behandlar synen på hur gränsdragningen ser ut i förarbetena, en statlig utredning rörande problematiken med samspelet mellan lagarna och avslutningsvis en kortare redogörelse om samverkan mellan socialtjänst och psykiatri. Slutligen redovisas slutresultatet hur gränsdragningen mellan LPT och LVM ser ut samt vilka eventuella problem som finns när en patient lider av både missbruksproblematik och psykisk störning. Resultaten som framkommit tyder på att det finns brist på konkreta bestämmelser i form av uppräknade diagnoser och tidsgränser i rekvisiten. Detta är dock nödvändigt för att kunna göra en rättssäker bedömning i varje enskilt fall. Problemet med detta är att bristen på konkreta bestämmelser i kombination med att huvudmannaskapet är delat bidrar till ett ingen av huvudmännen känner något primärt ansvar för patienten och skjuter över ansvaret på varandra.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)