Hets mot folkgrupp - symboler och förutsebarhet

Sammanfattning: Hets mot folkgrupp är ett lagrum som reglerar uttalanden som är av hotande eller missaktande karaktär som riktats mot en folkgrupp med anspelning på någon av en rad uppställda förhållanden. Uttalanden kan sin form som verbala uttryck men även i form av ”annat meddelande”, till exempel en symbol. I praxis tillskrivs symboler allt som oftast sin betydelse utifrån åklagarens gärningsbeskrivning, i vissa fall förstärkt av rättsväsendets utlåtande kring symbolens budskap. Andra symboler som en GM burit, och dennes färg och snitt på kläder, anses ofta verka i förstärkande riktning då en specifik symbol inte klart kan anses uttrycka lagrummets hotande eller missaktande krav. I många fall har rätten bestämt en symbols inneboende meddelande via hänvisning till historik rasförhärligande eller rasmissaktande användning av samma, eller liknande, symboler. Semiotiken, läran om meningsbärande tecken, gör gällande att en symbol genom konnotation ger en översättaren av densamme en inre bild av symbolens koncept eller idé. Detta koncept som översättningen ger upphov till påverkas av översättarens kulturella och erfarenhetsmässiga kontext. Därmed uppstår en problematik i att tillskriva en symbol ett definitivt och entydigt inneboende uttryck. Rättssäkerhetens centrala kärna är förutsebarheten i majoriteten av tolkningarna. Individen måste i ett rättssäkert samhälle beredas möjlighet att förutse de rättsliga effekterna av dennes handlingar. HMF-lagstiftningens förutsebarhet, vad gäller symboler, fastställs i uppsatsen som låg, då rätten som ovan nämnts oftast bestämmer en symbols budskap på basis av åklagarens och rättens egna erfarenhetsmässiga och kulturella grund, utan att grunda den i vetenskap och utan att överväga alternativa översättningar. Med ett semiotiskt synsätt kan inte en symbols inneboende budskap bestämmas definitivt på detta sätt utan varierar beroende på översättarens erfarenhet, kulturella betingelser och övriga kontext.