Kunskaper kan man alltid skaffa sig i livet – förskollärare och vårdnadshavares uppfattning om barns utveckling av kunskaper och förmågor.

Sammanfattning: Barns utveckling av kunskaper och förmågor sker genom socialisering och utbildning (Persson 2017). En del av denna utbildning sker i förskolan under ledning av förskollärare i samarbete med barnens vårdnadshavare (Skolverket 2018). De barn som växer upp förväntas bli kompetenta samhällsmedborgare (Halldén 2007). Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i hur förskollärare och vårdnadshavare resonerar om barns utveckling av kunskaper och förmågor. Insamling av empiri har skett genom halvstrukturerade forskningsintervjuer, tre förskollärare och tre vårdnadshavare har deltagit i intervjuerna. Empirin har analyserats med tematisk metod, vi har urskilt teman bland intervjusvaren som sedan har delats in i kategorier. De teoretiska utgångspunkterna i uppsatsen är Dion Sommers (2003; 2019) tolkande teori om barndomspsykologi och utvecklingsvetenskap och hans definiering av begreppen utveckling, lärande, kunskap, barnsyn och samvarokompetens. Resultatet av analysen visar att det är förskollärarnas ambition att i första hand bedöma om utbildningen motsvarar de pedagogiska krav och strategier som är nödvändiga för att ge barnen möjlighet att utveckla kunskaper och förmågor. Både förskollärare och vårdnadshavare utgår från sitt förhållningssätt och sin barnsyn när de bedömer barns utveckling. Resultatet visar även att den kompetens hos barn som värderas högst av förskollärare och vårdnadshavare är samvarokompetens som de anser är en grundpelare för all utveckling.