Lek är barnens språk : En jämförande studie om socialsekreterares och kuratorers erfarenheter av metoden tejping vid kommunikation med barn

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Socialt arbete

Sammanfattning: Forskningen visar att socialarbetare finner det svårt att kommunicera med barn, trots att socialarbetarnas arbetsuppgifter länge har handlat om att arbeta med barn. Vidare har forskare hävdat att samtal med barn borde finnas med i socialarbetares läroplan. Enligt svensk lagstiftning skall barns åsikt beaktas i ärenden som rör barnet. Forskningen påpekar att barns förmåga att uttrycka sig verbalt är begränsad till dess ålder och mognad. Vad forskningen också visar är att det krävs olika former av hjälpmedel för att kunna kommunicera med barn. Exempelvis föreslås olika typer av lek och användande av dockor för att underlätta kommunikation med barn. Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka och jämföra hur socialarbetare inom socialtjänsten och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) beskriver sina erfarenheter av sitt arbete med metoden tejping vid kommunikation med barn. Studien är baserad på två fokusgruppsintervjuer, en med socialsekreterare på socialtjänsten och en med kuratorer på BUP. Det empiriska materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och den teoretiska analysen gjordes utifrån systemteori. Innehållsanalysen resulterade i ett övergripande tema och sex underteman på respektive fokusgrupp. För socialtjänsten fann vi temat En metod som underlättar vårt arbete med dessa underteman: bra för barn, utredningsprocessen, bra för socialsekreterarna, metod och hjälpmedel, krav på socialsekreteraren och hindrande faktorer. För BUP fann vi temat Bra att ha på sin kunskapsrepertoar med dessa underteman: barnperspektiv, terapeutiskt arbete, förhållningssätt, handledning och stöd, krav på kuratorn och främjande- och hindrande faktorer. Sammantaget tolkade vi ett huvudtema utifrån de båda fokusgrupperna; Tejping som metod, hjälpmedel och förhållningssätt. Resultatet av studien visar att socialsekreterarnas och kuratorernas beskrivning av sina erfarenheter och upplevelser av tejping kan förklaras teoretiskt utifrån respektive systems logik. Inom socialtjänsten används metoden för att förstärka utredningsarbetet och inom BUP för att förstärka det terapeutiska arbetet bland en mångfald av metoder. Studien väcker frågan: kan socialarbetarnas osäkerhet kring kommunikation med barn leda till att barnets röst inte kommer fram i den mån som socialtjänstlagen och barnkonventionen föreskriver?

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)