Jämförande analys av lättare psykisk ohälsa hos kvinnor och män före och efter skattereformen 1990/91

Sammanfattning: BAKGRUND:  Skattepolitiken kan bidra till att människors villkor förbättras eller försämras. Detta har sällan belysts i folkhälsovetenskapen. Skattereformen 1990/91 finansierades delvis med höjda indirekta skatter. De dynamiska effekter, som utlovades inför skattereformen 1990/91, uteblev. Snart efter reformens införande visade SCB:s undersökning av levnadsförhållanden en ökad oro för familjens ekonomi hos befolkningen. SYFTE: En jämförande analys före och efter skattereformen av lättare psykisk ohälsa med en beskrivning av skattereformens effekter på typfamiljer samt reformens effekter på samhällsnivå. METOD: Litteraturstudie och analys av tillgänglig statistik från SCB. RESULTAT: Under 90-talet ökade den lättare psykiska ohälsan bland såväl yngre som medelålders. Familjer med barn med ett stort basbehov har fått ett synnerligen lågt positivt utfall av skattereformen, medan familjer utan barn, vars basbehov är ringa har fått betydligt större utfall. Åtstramningarna har gett arbetslöshet och nedskärningar framför allt i den offentliga sektorn. SLUTSATSER: Denna genomgång tyder på att det som får samhällsekonomin att fungera med många arbetstillfällen är att alla gruppers basbehov blir tillgodosedda genom skattesystemets utformning och de transferereringar som det möjliggör. I annat fall stagnerar ekonomin med arbetslöshet som följd, vilket bidrar till psykisk ohälsa. Skattepolitiken och dess konsekvenser behöver tydliggöras genom en handlingsplan för hälsa, där skattesatsen på överskottet presenteras, när basbehoven är täckta för olika grupper. Vidare behövs forskning inom området om basbehov för olika grupper i samhället och dess effekter på samhällsnivå. En åtgärd för framtiden är även att införa hälsokonsekvensbedömning inför större skatteförändringar