Bedömning av kroppshull hos hund

Sammanfattning: Hullbedömning har blivit ett allt mer betydelsefullt redskap i det kliniska arbetet, framförallt på grund av ökande överviktsproblematik hos hundar. Body Condition Score (BCS) är en välanvänd metod för bedömning av kroppshull och i denna studie har en 9-gradig BCS-skala enligt Laflamme (1997) använts. Bedömaren jämför hunden visuellt med illustrationer på hullbedömningsmallen samt palperar enligt den beskrivande texten. Metoden är subjektiv men ger ett mer objektivt mått på kroppshull än enbart en egen skattning av kroppshull. Syftet med denna studie var att undersöka hur veterinärmedicinsk personal bedömde 14 hundar enligt BCS-mallen samt undersöka hur olika faktorer kan påverka bedömningen, bland annat antal år i klinisk praxis, yrkeskategori och egen skattad erfarenhet hos bedömaren. Bedömningarna jämfördes gentemot en sammanvägd bedömning av två personer (konsensus) med stor erfarenhet av att arbeta med hullbedömning enligt skalan. Vi ville även undersöka om olika kroppsmått hos hundarna kunde korreleras till BCS-bedömningen. Överensstämmelse mellan bedömare och konsensus var god. Åtta av tolv bedömare hade resultat som inte var statistiskt skilda från konsensus och korrelationskoefficienten var signifikant (P<0,05) hos elva av tolv bedömare, vilket betyder att korrelationen mellan bedömare och konsensus tolkades som sann i dessa fall. Vid analys av erfarenhetsgrad och antal år i klinisk praxis fanns det dock inte tillräcklig mängd data för statistisk analys och eventuella samband presenteras istället deskriptivt. Högre egen skattad erfarenhet indikerade linjärt ökad överensstämmelse med konsensus. Graferna över antal år i kliniskt arbete indikerade även de att överensstämmelsen ökade med ökande antal år i kliniskt arbete. Ökningen verkade vara störst i början för att sedan avta. Datan har även studerats deskriptivt med avseende på BCSbedömning hos de olika yrkeskategorierna där medelvärdet per yrkeskategori beräknats per hund. Resultaten visade att samtliga yrkeskategorier hade skattat hundarnas BCS lägre än eller lika med konsensus vid BCS-bedömning av 12 av de 14 hundarna och högre än konsensus hos två av hundarna. Kroppsmåtten studerades genom beräkning av kvoter där samtliga kroppsmått studerats för att sedan relateras till konsensus BCS. Resultaten visade att det fanns hög förklaring till hundens BCS-siffra i flera av kvoterna. Av samtliga kroppsmått som analyserats var kroppsvikten med i fyra av de sex största kvoterna varav alla var statistiskt signifikanta. Det tyder på att kroppsvikten i relation till kroppsmått kan vara ett bra komplement för en mer objektiv bedömning av kroppshull. Sammanfattningsvis kunde en hög överensstämmelse för BCS ses mellan bedömare och konsensus. Hur BCS-bedömningen påverkas av ökad egen skattad erfarenhet och ökande antal år i klinisk praxis är dock svårt att säga utifrån dessa data då statistiska analyser inte kunde utföras. Deskriptiva data tyder dock på att det skulle kunna finnas samband mellan ökad egen skattad erfarenhet, ökande antal år i klinisk praxis och ökande överensstämmelse mellan bedömare och konsensus. Kroppsmåtten visade hög förklaring till variationerna i hundarnas BCS och dessa kan undersökas vidare i framtida studier för att på sikt eventuellt kunna användas som komplement till BCS-blanketten och göra bedömningen av kroppshull mer objektiv.